torsdag 8 maj 2014

Extras första viltspår och mina grunder för det

Denna vecka har vi kommit igång med viltspårandet. Att vi inte kommit igång tidigare beror ju på all snö i skogen. Men har hittat en plats i Kiruna där det inte finns lika mkt snö så där kommer det spåras för fullt nu :D

Har hunnit lägga tre viltspår och tänkte skriva lite om hur jag gör när jag börjar spåra med mina hundar och hur jag tränar dom att vara så spårnoga som möjligt.

Jag tycker dels att vi inte behöver överösa hundarna med hur mkt dofter som helst från början eftersom hundarna har en nos som fungerar ypperligt så därför börjar jag spåret tex utan blod och jag börjar gärna lägga några personspår först. Så mitt allra första spår förra helgen var ett personspår. Eftersom det är full vinter ute så fick jag använda mig av vägkanten där spåret las.

I veckan så la jag hennes allra första viltspår och då gick jag och drog en klöv ca 40 meter utan blod som hon fick spåra efter kanske 30 minuter.  Inga problem alls för henne för att vara hennes första spår. Hon var nyfiken och intresserad men man såg också att hon inte var helt 100% säker på vad som skulle göras.

Spår 2 gjorde jag likadant om än lite längre. Och vilken skillnad, vilket tryck det var i linan. Hon kände igen sig från vad hon gjort gången före och spåret tog några sekunder kändes det som. Som belöning får hon kampa och busa lite med klöven och sen bära den till bilen.

Spår 3 las samma dag som nummer två bara det att jag drog ett spår åt henne direkt efter jag lagt nummer två och for iväg. Efter 3 och 1/2 timme så kom jag och Ronnie tillbaka och skulle gå spåret. Funderade en stund på om det blir för svårt så lång tid utan blod eftersom en anlagsklass faktiskt ligger 2-5 timmar och många hundar irrar på bloduppehållen och här har jag ett helt spår (inte ett fullt spår såklart) utan blod. Spåret vi lagt var ca 70 meter långt och hon visste exakt vad hon skulle göra! Såååå himla nöjd. Hon är duktig att hålla sig i spårkärnan även om det naturligtvis är något jag kommer att arbeta för att få så perfekt som möjligt.

Det som jag tycker gett resultat genom åren för mig för att få så spårnoga hund som möjligt är att låta spåret i sig vara en belöning. Går hunden ur spår eller lyfter nosen och vindar så försvinner möjligheten till att spåra. Hunden måste alltså hela tiden vara i spårkärnan för att komma framåt = få sin belöning. Jag tycker inte hundarna lär sig så mycket genom att irra omkring i början och kryssa runt i spåret. Direkt hunden lägger nosen i spårkärnan igen så kommer möjligheten att spåra framåt. Tycker hundarna lär sig detta ganska snabbt. I början spårar jag också med koppel eller kort lina eftersom det är mkt enklare att hinna stoppa dom innan de går för långt från spåret.

Successivt tränar jag ju sen förstås att de ibland måste lära sig hitta tillbaka till spåret om de går ur men grunderna lär jag genom att vara i spårkärnan hela tiden.

Ihelg ska det läggas fler tid och alla med lång liggtid men nu ska vi fokusera på betydligt längre spår och att hålla sig konstant i spårkärnan. Och sen ska vi börja lägga till vinklar. Om en månad ungefär är det dags för prov så det gäller att ligga i men denna unga tös! ;)

Det var allt för denna gång! :)


Inga kommentarer: