Dag 1 - Presentera mig själv

Pia Fors, 33 år och bor i Kiruna tillsammans med min sambo Ronnie och för närvarande två hundar (känns konstigt att skriva det eftersom två av mina kära hundar nyss fått lämna). De två hundar vi har hemma just nu är Jämthunden Nera som är 3 år och Flatcoated Retrievern Extra som är 9 månader. Planen är att det inom en snar framtid kommer en till jämte och en till retriever.

Är utbildad socionom och arbetar för närvarandre som verksamhetsledare på Socialtjänsten. Vid sidan av det driver jag ett företag som heter Mincados och genom det driver jag hundkurser, enskild träning och tanken är även att jag kommer hålla på med avel.

Är hundtokig uti fingerspetsarna och de som vet vem jag är vet att jag tänker och lever hund. Så länge jag kan minnas, alltså ända sedan barnsben minns jag att jag älskade hundarna. Hundarna fick ofta vara med i lekar och jag tog dem ofta med på promenader. Jag har haft turen att ha en familj som alltid haft hundar hemma då pappa är väldigt intresserad av jakt. Så med dessa hundar smög jag mig in i brukhundklubben. Är väldigt intresserad av beteendelära och tycker om att arbeta med förändringsarbete. Problem är till för att lösas! :)

Tränar och tävlar jakt, lydnad, bruks, viltspår och åker på någon utställning när tiden passar. Jag är väldigt målmedveten och ambitiös.

När jag var i 20-årsåldern och pluggade socionomprogrammet i Umeå så började jag bli riktig sugen på en egen hund. Min första egna hund. Jag letade målmedveten vilken hund det skulle bli och även om några tyckte annorlunda, så hade jag redan för länge sedan bestämt vad jag skulle ha för ras. Som liten hade en kompis en Flatcoated Retriever och det jag minns var att jag gillade rasens vänlighet, glädje och aktivitet och att det var en hund som jämt ville vara med. Så jag tog min resväska och åkte ner söder om Stockholm och skaffade min allra första helt egna hund, Casper.

Jag håller massvis av hundkurser inom olika områden, tävlar aktivt (är en riktig tävlingsmänniska och har höööga krav på mig själv) och är så glad av att ha träffat så många underbara människor genom hunderiet. Hunderiet har även lärt mig att ta plats och att tro på den jag är. Jag vill hela tiden utvecklas och inom hundlära och hundsporterna lär man sig hela tiden något nytt, det är en ständigt utvecklande process.

Även om jag andas och lever hund så finns det även en hel del annat jag gör ;) Tycker om att vara i naturen, i fjälls, åka skoter, handarbeta, umgås med familj, släkt och vänner, resa och helst till varma ställen, träna och röra på mig, FOTOGRAFERA, vara i någon av våra stugor m.m

Glad, hjälpsam, många järn i elden och positiv säger en hel del om min personlighet. Jag är en optimist och försöker alltid se det positiva i saker. Har jag bestämt mig för något ger jag allt till det. Envis som synden och med höga krav om mig själv på att lyckas med det jag brinner för. Och det är framförallt roligt att ge allt när man gör det man trivs allra bäst med :)

Det får räcka för denna gång.

 

20-dagars utmaning!

Tänkte fylla ut bloggen med denna 20-dagars utmaning mellan mina inlägg om hundträningen. Lovar inte att inläggen kommer varje dag men det blir iaf totalt 20 inlägg :)

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag  2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag  5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag  10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Vila i frid Minja - Classic Worker's Amazing

.....allt gick så fort, jag hann inte förbereda mig på detta, och hann knappt säga farväl...

Hur ska jag kunna skriva ett sånt här inlägg utan att med tårar ta mig igenom det. Helst av allt vill jag nästan inte skriva för då kan jag leva i förnekelsen att det inte hänt, att du bara är på semester och snart kommer hem till mig igen.

070223 föddes Minja hos Kennel Classic Workers. Jag letade med ljus och lykta efter den "perfekta" kombinationen. Till slut hittade jag en kombination som jag direkt fastnade för och har äran att ha fått umgås mycket med både Minjas mor Dansa och far Mirax, två underbara rasrepresentanter.

Resan med Minja har varit så himla rolig. Med henne har jag verkligen utvecklats till den jag är idag. Jag har satt höga mål på både mig själv och henne och tillsammans har vi uppnått en massa som vi tidigare bara kunnat fantisera om. Hon har verkligen öppnat massa dörrar för mig inom hundträningen. Vi har tränar och tävlat jakt, lydnad, viltspår, personspår och givetvis massa roliga och tokiga tricks som att fånga sin egen svans, kunna hoppa upp med framtassarna på min arm och sticka sitt huvud under armen, stå med baktassar mot en vägg osv. Minja var alltid med på det vi hittade på. Jag och Minja hittade verkligen varandra i träningen direkt och jag har alltid känt mig som ett team med henne. Hon gjorde allt för sin matte.

Minja var en av de klokaste hundarna jag någonsin känt. En otroligt medveten, uppmärksam och fokuserad hund. Just fokuserad är något ofta använder mig av när jag berättar om hurdan flatcoated retriever jag vill ha. Jag vill allra helst inte ha en yrslig flatt, utan helst en flatt som är fokuserad på sitt arbete. Och sån var Minja. Hon hade stort fokus och lärde sig snabbt. En hel del "kunde hon också själv" ;) Sin intelligens kunde hon både använda i träning men också i hyss som att plundra mattes alla jackor på godis.

Minja har verkligen varit en drömhund att äga. I alla grenar vi provat oss fram i så har hon alltid presterat på topp. Jag minns hur jag kämpade och tränade som en tok veckorna innan jag anmält mig till en lydnadstävling en helg med tre tävlingar på raken och vi hade inte ens momenten klara när vi anmälde oss. Men vilken tävling hon gjorde. Första tävlingen fick hon 194 av 200 poäng och de andra tävlingar strax därunder. Hon spårade även som en gudinna, så spårnogrann och metodisk i sitt spårande. Sista spårtävlingen så gick hon klockrent i spårkärnan från start till slut och blev då även Provets Bästa med HP och Viltspårschampion. Inom jakten har hon varit en utmärkt rasrepresentant och där har hon varit underbar att träna. En superduktig markör med stort viltintresse. Vi hann med att ta ett 2:a pris i Elitklass. Denna sommar hade vi ambitioner att ta ett 1:a pris och det hade hon varit så värd. Brukset har vi även hunnit prova på appellklass spår och även där blev hon uppflyttad. Trots att jag ställt ut henne väldigt sparsamt hann Minja få ett CERT i Sverige och ett i Norge.

.....Denna hund har många gånger fått mig att sväva på moln. Minja har varit en otroligt följsam och lydig hund men även med en stor portion envishet och självständighet. En perfekt kombination.

Tre dagar innan jag fick ta det drastiska beslutet om att hon måste somna in så var vi och debuterade i Lydnadsklass 3. Vi hade precis startat upp lydnaden igen och målet var att ta ett lydnadschampionat med henne i år, och hon är hunden jag tror jag helt säkert kunnat göra det med. När vi anmälde oss till lydnadstävlingen så kunde hon absolut inte vittringsapporteringen men med en målmedveten matte och en lättlärd hund hade hon lärt sig det på någon dag, och även lärt matte att använda sig av det som passar matte och hund bäst. All tid innan tävlingen så har hon älskat träningen och verkligen gett allt i lydnadsträningen. Men på tävlingen dog all energi. Det var en chockad matte på plan med sin hund som inte förstod vad som hänt med sin hund. Hon gjorde delar av tävlingen bra... om man nu faktiskt förstår bakgrunden till varför hennes energi tog slut..

Nu till det jobbiga. Dagarna efter tävlingen... och egentligen har jag nog sett små signaler före som jag nu så här i efterhand kan se klarare, men hursomhelst.. dagarna efter tävlingen så var Minja flåsig i perioder, i övrigt glad och pigg och sprang och viftade på svansen. Jag for till veterinären för att vara på den säkra sidan att det var något och när vi väl lagt upp henne på röntgenbordet så fick jag en hemsk magkänsla om att Minja inte kommer följa med mig hem längre... och så rätt jag hade. Inne i Minja hittade dom flera tumörer och mycket vätska. Hon kunde knappt ligga på rygg när vi skulle ta röntgenplåtarna för att hon rosslade så mycket pga av vätska och tumören i lungorna. Stackars kämpe som gjort allt för att undanhålla mig detta. Hon har verkligen presterat allt under träningen sista tiden och tyckt det varit så kul. Trots att hela hennes inre inte var okej. Så jobbigt att hundar inte kan tala och att de in i det sista kämpar för att inte visa att något inte står rätt till. Denna upplevelse var en av dom jobbigaste stunderna i mitt liv. Att förlora sin underbara hund som är en så stor del av sin vardag. Att helt plötsligt behöva ta det värsta beslut man kan tänka sig hos veterinären från en sekund till en annan. Tyvärr fanns ingen behandling för Minja och som djurägare har du ansvar att  tyvärr en dag låta en av dina käraste vänner somna in... tyvärr ;( Dagen kändes som en endaste mardröm för mig. Hur klarar man sig utan en hund som är en del av sig själv? Vad gör man när man står inför ett beslut som man måste ta men där hela hjärtat inte vill?

En hund som Minja får man bara en gång i livet - en riktig "Once in a lifetime-hund". Hon har lärt mig ofantligt mycket inom hunderiet. Minja var verkligen en drömhund, allt jag önskade mig och mer därtill. Hon var en underbar arbetshund, världens bästa familjehund, älskade små barn och hon var en väldigt fin hund att se på. Med Minja har jag fått uppleva så mycket roliga saker och jag har så mycket minnen tillsammans med henne. Jag har träffat och lärt känna många underbara människor tack vare denna hund och det är jag så tacksam över.

20140319 fick Minja somna in i mina armar. Det gör så ont.

Kloka fina hund, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det gör lite extra ont att behöva bli av med en hund som man upplevt så mkt med.. både i vardagen som familjehund men också i träning, tävling och kursverksamhet.


Jag är glad att ha fått leva mitt liv med dig Minja. Saknar dig varje dag. Min änglahund, hoppas att du är med mig fast du inte längre syns och hörs.
Är så himla himla ledsen, Sov gott Bästa hund!

If tears could build a stairway

And memorys a lane

I'd walk right up to heaven

And bring you home again

 

 

Länk till Regnbågsbron.

 

 

Så fort jag orkar kommer jag lägga ihop en film om Minja.
Tack alla för er omtanke och ert stöd.

 



Samlar kraft...

Mycket som händer på kort tid inom hunderiet. Min underbara Minja har fått somna in 19/3, kommer skriva mer om det i ett separat inlägg när jag samlat kraft och energi till det. Så oerhört tungt och jobbigt. Hon var en STOR del av mig och hade önskat att jag hade fått ha kvar henne flera år till för vi hade mycket kvar att uppleva, men ibland vill sig livet annorlunda :( Min underbara bästa vän.

Hela ens värld har verkligen vänts upp och ner på sista tiden. Hade planerat och lagt upp hela våren och så försvinner en av huvudpersonerna till detta... Sjukt jobbigt. Nåväl som tur är mitt i allt elände så har jag ju faktiskt två till hundar (även om ingen av dom kan fylla ett tomrum efter en otroligt speciell och saknad hund). Att dessutom ha mist två av sina hundar som jag haft under hela mitt vuxna liv under ett års tid slår verkligen undan benen på en. Allt det man byggt upp under så många år är bara borta.

Målet för våren sommaren just nu är hursomhelst att jobba med jaktträning och lydnadsträning med Extra och är även lite sugen att träna jämten Nera för Lydnadsklass 1. Hon är en hund som älskar att träna och gör allt för en liten godis, dessutom med en underbar energi och attityd. Dock så kommer jag då behöva träna två hundar för lydnadsklass 1, men det kanske går? ;)

I slutet av maj eller under juni är planen att jag iaf ska starta Extra i Lydnadsklass 1 om all träning går enligt planering. Sen under sommaren så är planen att för första gången någonsin åka ner på Flatmästerskapet. Med Minja så har jag varit sugen att åka dit under alla 7 åren hon levde, så nu får jag istället bestämma mig och faktiskt åka :)

Längtar otroligt mycket till barmark. Vill träna jakt "på riktigt" och börja spåra med Extra.
Har även börjat hålla ögonen öppna för att ta hem en till retriever.



 

Inlärning av vittringsapportering

Hittade en metod på internet som passade mig perfekt till inlärning av vittringspporteringen och är så fascinerad över hur snabbt Minja lärde sig på detta sätt och att hon så gått som alltid väljer rätt pinne nästan redan från början! :)

Det här har fungerat KLOCKRENT för mig och redan första dagen så förstod hon vad vi höll på med och jag kan räkna på en hand efter det av alla gånger som hon råkat ta fel pinne, händer inte ofta utan hon är bombsäker på vilken pinne det gäller.

Jag har inte hållit på frysa ner eller koka pinnarna emellan utan Minja ska tänka att hon ska välja den pinne som luktar mest av mig. Det vi har kvar att träna på nu är dels sökmönstret så  hon alltid söker från en sida till en annan och att hon blir 100% säker i momentet trots olika störningar och att hon kan springa med full fart ut och in och ändå slå på näsan och välja rätt pinne, växla mellan hög och låg aktivitet alltså.

SÅ HÄR GJORDE JAG:
1. La en vittringspinne i en låda med ved/träpinnar som hon fick leta i, för varje gång hon hämtade klickade jag och slängde iväg en godis som hon fick äta på annat håll och så la jag i vittringspinnen på nytt i lådan med vedpinnarna på ett nytt ställe i lådan. Tänk på att bara vittringspinnen ska ha din vittring, inte vedklabbarna, dom får du ta i med tex en plastpåse över handen. När hunden söker i lådan så lär sig hunden alltså koppla på näsan.

 

2. Sen började jag lägga på ovittrade pinnar runt vedlådan i en cirkel, men hon skulle fortfarande söka i vedlådan efter "rätt" pinne som jag hållit i. Här är det enkelt att hunden vill välja de synliga pinnarna men plockar hon fel pinne från golvet här istället så plockar jag bara bort den och ber henne leta, du kan ta emot den med en plastpåse eller handske om du inte vill att den ska få vittring på sig men tänk på att ta emot den från hunden så att du inte skapar osäkerhet och att hunden inte vill komma in med pinnar till dig. Ta den alltså bara och lägg undan den och be henne fortsätta leta.

 

3. Börja varva mellan att den vittrade pinnen ibland ligger i ringen på golvet med de övriga pinnarna och ibland i vedlådan. Tänk på att köra detta ett tag, alltså varva att den både ligger på golvet och att den ligger i lådan eftersom hunden använder näsan ordentligt när den letar i lådan. Nu har jag inte den perfekta vedlådan där det var så lätt att variera hur jag la vittringspinnen så hon fick leta ordentligt men detta räckte gott för Minja iaf.

4. Börja lägg pinnarna på rad till vänster och till höger om vedlådan. Film när jag tränar på detta redan andra dagen och då har vi bara kört några korta pass. Fortsätt även här varva med att pinnen ibland ligger i lådan och ibland på golvet bland de ovittrade pinnarna.

5. Testa med lådan bakom pinnhögen och utan vedlådan :) Här är en film där jag testar första gången på nytt golv och utan lådan och det fungerade toppen. Hon går runt lite först men när hon väl börjar söka bland pinnarna så hittar hon direkt.

6. Testa utomhus. Vi testade utomhus redan efter ungefär 3 dagar och då stormade det ute men det var absolut inga problem utan hon plockade rätt pinne direkt. Första repetitionen så använda jag lådan även utomhus för att sedan lägga på backen och nu kör jag alltid helt utan vedlådan. Börja nu även jobba för att få momentet tävlingsmässigt - att du kan vända dig om när hon ser någon lägga ut, att ni står 10 meter från pinnarna, att hon kommer och sätter sig fot med pinnen innan du tar den. På filmen är det prick en vecka sedan som hon började med vittringsapporteringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Anmäld till lydnadsklass III

Jahapp för ca två veckor sedan så anmälde jag mig och Minja till Lydnadsklass 3 i Piteå.
Ren fakta just då var att hon inte kunde vittringsapporteringen, vi hade inte ens börjat med dom och inget av de övriga momenten var färdiga samt vi har tränat väldigt lite lydnad senaste åren.
MEN anmälan till tävling ger mig alltid en extra spark i baken där jag kommer igång lite extra med träningen.

Så nu har vi verkligen legat i och tränat inför tävling! Vi tränar målmedvetet och strukturerat och jag älskar när denna sida kommer fram hos mig själv. Älskar att jobba fram framstegen med min hund och bara njuter av träningen tillsammans med min hund.

Det gäller verkligen att se till helheten när man jobbar på detaljer i alla momenten samtidigt. Ena dagen glöms ena momentet bort medans ett annat moment fungerar klockrent och dagen efter är det helt tvärtom. Men det gäller att inte drabbas av stress utan låta tiden göra sitt för till slut sitter alla poletter samtidigt.

Minja är en underbar hund att träna. Jag vet inte om vi kommer hinna få alla moment helt säkra till 16/3 men vi jobbar vårat bästa! :) Kommer även anmäla oss till en tävling i april.

Det som jag varit mest fascinerad över under denna korta tid är inlärningen av vittringsapporteringen. Har aldrig tagit tag i den på riktigt och hon är en apporteringsglad hund som gärna vill apportera allt. Men läste om en suverän metod att lära in vittringsapporteringen och efter en dag förstod hon vad jag vill och sen dess så har det varit väldigt få gånger hon plockat fel pinne. Ska skriva mer om inlärningen av detta i ett annat inlägg.

Just nu känns det momentet jättebra och vi ska börja arbeta på finliret, så hon söker i rätt mönster och att hon springer ut och in men ändå metodiskt och lugnt letar pinnen! :)

Här är en film från vittringsapporteringen idag. Hon gör en liten lov innan hon börjar leta men när hon väl kommer till pinnarna så är hon noggrann och det är ingen tvekan om när hon hittar rätt pinne. Man blir som glad i matte-hjärtat!

De två bilderna är fotade av Anna-Sara