TRÄNINGSPLAN

Känns som att jag kommit igång bra med träningen nu och är motiverad till att träna samt prioriterar rätt saker!
Jag och Anna-Sara satte oss ner i veckan och gjorde en Träningsplan för vad vi vill lära våra hundar innan årsskiftet samt vad vi till att börja med ska fokusera på under november samt hur långt målet är att nå.

Mål hjälper mig verkligen till att träna strukturerat! Jag tränar aldrig så bra och strukturerat som tex när jag ska ut och tävla eftersom jag då har tydliga mål för vad jag ska uppnå och till när. Nu har vi istället gjort en tydlig plan för första månaden med väldigt tydliga mål vilket sporrar mig jättemycket.

Bilden visar en del av träningsplanen som jag just nu håller på att finslipa på i detalj. Vi har stora mål som vi brutit ned i detalj. Målet under november med exempelvis STADGA (Sitt/Stanna) är att hunden ska kunna sitta kvar 20m, den ska kunna sitta kvar i 20 sekunder och hunden ska kunna sitta kvar med någon typ av störning. Realistiska mål som sporrar mig extra i att träna detta som är viktigt =) För att nå dessa mål har jag brutit ned målen till hälften för att man ska kunna se när man kommit en bit.

Filmen nedan visar hur långt vi hunnit med klossmetoden. Målet är att hunden ska kunna komma in och sätta sig i utgångsställning.
Delmål är exempelvis att

• Utgångsställning med kloss
• Kunna komma och sätta sig i utgångsställning på kloss när godis slängs till höger, vänster, bakåt och framåt
• Utgångsställning utan kloss
• Kunna komma och sätta sig i utgångsställning utan kloss när godis slängs till höger, vänster, bakåt och framåt

Detta moment kan givetvis byggas på mycket mycket mer men här har vi brutit ned momenten för det vi ska uppnå under november månad.

 

 

 

 

Älgjakten 2013 med Nera

Snart är älgjaktssäsongen över och jag och Ronnie är kanon-nöjda över vår Härkilas Nera II.

Hon har både fått jaga utanför Karesuando och Jarhois och har gjort en massvis med bra arbeten med älgar.

Senast ihelg var Ronnie och min far ute och jagade med henne. Hon skällde älg i 13 timmar men eftersom det var "fel djur" så kunde de inte skjuta och när mörkret lagt sig så fick Ronnie hämta in henne från ståndet till slut.

Bilden visar Nera och Ronnie när hon gjorde ett kanonjobb i oktober i år med en udda 10-taggare och skällde i flera timmar med husse sittandes i närheten, som till slut kom åt att skjuta.


Hund-helg!

Har varit en riktig hund-helg hela helgen och den har bara svischat förbi! :)

I fredags så for jag och Anna-Sara ut och fotade hundarna i härligt vinterväder och efter det anslöt sig Nina och det blev hundprom och kvällsmys. På lördag så tränade hände jag, Anna-Sara, Amanda och Susanne, blev både hundträning, fika hos A-S och sen pizza och surr hela kvällen hos mig. Söndag så har jag haft avslutning på jaktkursen och sen så tränade jag och Anna-Sara valparna.

Känner att jag behöver sätta mig ner och göra en ordentligt träningsplanering för valpen och fokusera på de delar jag behöver träna mer på just nu. Det som vi jobbar med just nu och ska jobba vidare med är:

• Klossen för utgångsställning
• Sitt - stanna kvar
• Inkallning
• Apportering/Plocka upp/ Hålla fast
• Handtarget med nosfrys för avlämningar
• Stopp-signal
• Fotgående

Det jag behöver göra är planera bättre vad jag vill uppnå just nu och inte dutta för mkt här och där i allt utan ha mål och komma vidare och träna mer ;)

I helgen tränade vi med vilt (kråka). Anna-Saras valp Snudda var verkligen så grymt duktig, en riktigt naturbegåvning :) Hon grep tag i viltet direkt, så stolt och nöjd och bar omkring på det och verkligen tröck upp det i ansiktet på Anna-Sara!

Även Extra var duktig, hon har ett STORT viltsug. Dock är hon en väldigt självständig dam som gärna vill ha saker för sig själv så jag tränade så hon fick bära viltet och jag hade henne fast i koppel. Känns som vi sparar resten av viltträningen till hon kan komma med saker till mig och lämna i hand ;) Hon var så sjukt mallig med viltet i mun, svansen pekade nästan rakt upp och hon sprang fram och var så stolt och helst hade hon inte velat släppa det alls ur sin mun ;) Hon är verkligen en tjej med härligt mycket energi och en mycket stor portion självständighet och nyfikenhet. Hon kommer vara en riktigt rolig tjej att jobba med även om jag tror att jag kommer få slita mig i håret en del ibland :D

Hursomhelst, det har verkligen varit en TOPPENHELG och är så glad att ha så fina vänner!

 

Linjetag mot matskålar

Eftersom Extra är liten och ännu inte kan hela apporteringskedjan passar det utmärkt att träna på att skicka hunden på raka linjer med hjälp av matskålar med godis i istället. På detta sätt lär du hunden från början att gå rakt ut och komma rakt tillbaka, precis som det senare ska se ut när du tränar med en dummy.

Vi har börjat träna med en matskål så att hon lärt sig tecknet och att springa rakt ut för att äta godisen i skålen när jag pekar. För mig är det även viktigt att hon lär sig vara lugn och helt sätta sig ned innan skicket mot skålen. Det är suveränt om man kan ha en medhjälpare när man tränar detta som kan fylla på nytt godis i skålen för varje gång hunden hämtat och när hunden inte ser för att retningen inte ska bli så stor så kan hunden istället skickas på nytt till samma område utan retning.

När man tränar på detta sätt får man bra mängdträning på att kunna skicka sin hund på en rak linje.

Idag gick vi vidare till att träna med två matskålar. Först åt två håll (en kl 12 och en kl 6), där jag och Anna-Sara, se blogg: www.annasarasikku.blogspot.se  hjälpte varandra att fylla godis i skålarna så hunden inte såg retningen. Sedan så gjorde vi en snävare vinkel mellan matskålarna (ca kl  10 och kl 2).

Både Extra och Snudda var superduktiga på detta och det är så himla roligt att se hur fort dessa valpar utvecklas :) Tror vi kommer ha massa skoj genom åren med dom.

Kommer helt säkert fler blogginlägg i detta tema framöver hur jag utvecklar träningen.

Se filmer från dagens träning:

 

 

Vad är viktigt för mig tillsammans med min tävlingshund?

Läste ett inspirerande blogginlägg "när din hund är gammal och grå, vad vill du se tillbaka på?" som var så bra skrivet och mina tankar satte spinn på en gång och jag funderade kring vad som är viktigt för mig och min tävlingshund och vad för minnen jag har genom åren när jag tävlat.

För er som vill läsa vilket blogginlägg jag menar kan kika här:
http://3vallare.se/?p=1169#comment-354

Det absolut viktigaste för mig är att ha en bra relation med mina hundar, mina hundar betyder mycket för mig och jag delar största tiden av min tid med dom. Jag vill att mina hundar ska se mig som en resurs och någon man hittar på roliga saker med, både träningsmässigt men också i små stunder i vardagen. Jag tror - att om man har en bra relation till sin hund - så får man mycket gratis på köpet träningsmässigt. Du får en hund som vill vara med dig och ni bygger en förståelse för varandra.

Casper var min första tävlingshund och han har verkligen lärt mig mycket inom hunderiet. Han var en hund med MYCKET energi men som också var otroligt samarbetsvillig och för honom var matte allt. Redan som valp kommer jag ihåg att han alltid hade koll på var matte var, gick vi i stor grupp med andra hundar så sprang han gärna med dom, men hela tiden var han tvungen att springa en vända till matte för att hälsa på henne. Det var en helt underbar känsla att träna och tävla lydnad när Casper gav allt för känslan som kändes då går knappt att beskriva, det kändes som att han var sammansvetsad med mig. Tyvärr var hans stresströskel inte så hög alltid så jag var alltid tvungen att förbereda honom på ett bra sätt för annars drogs hans koncentration mot annat.

Dom två absolut bästa minnena rent tävlingsmässigt som jag har med honom är dels en helg i Jokkmokk där vi startade tre lydnadstävlingar i Lydnadsklass 2 på två dagar. De två första tävlingarna fick vi första pris men den tredje tävlingen så kördes platsliggningarna för alla klasser direkt efter varandra (istället för innan varje klass startade)  och eftersom jag hade en hund i 1:an också så fick Casper ingen föreberedelse och låg alltså på en för hög stressnivå och reste sig. Nåväl, hela den helgen är hursomhelst ändå ett minne som alltid kommer leva kvar för han gjorde så bra ifrån sig trots att vi inte hunnit träna länge inför den klassen! =)

Det andra minnet är faktiskt ett inofficiellt lydnadsprov där hans energi var fullkomligt med mig och han gjorde allt för mig. Momentmässigt var inte allt perfekt MEN attityden hos mig hund En riktig domare som dömde och hennes kommentar var (som jag aldrig kommer glömma) - "var har du gömt den här hunden?" :) Ja han var för underbar och han charmade många i sin väg och han kommer alltid finnas kvar i mitt minne. Jag ångrar att vi inte tog oss ut och tävlade mer än vi gjorde för han var den optimala hunden att ta sig hela vägen till ett lydnadschampionat men för mig så har ändå det viktigaste varit att vi haft så himla roligt ihop!

Minja har varit en helt AMAZING (Classic Worker's Amazing) hund på många sätt. När jag tog henne hade jag hunnit samla på mig lite erfarenhet från åren med Casper. Känns som att jag och Minja haft så otroligt bra flyt i så mycket vi gjort, hon är en hund som gör allt för matte och det hon lärt sig det sitter. Minnen som verkligen sitter kvar i min och Minjas tävlingskarriär är också Jokkmokk helgen, jag kommer ihåg hur jag fullkomligt tok-tränade med henne innan provet eftersom det var kort om tid innan jag skulle tävla  och jag hade inte hunnit få till alla momenten. Men jag är envis som synden och är en riktigt tävlingsmänniska så vi tränade järnet och oj SÅ ROLIGT vi hade tillsammans. På två dagar körde vi tre tävlingar och fick tre raka 1:a pris med klassvinnare på två av proven. Endast ett moment som blev nollat på alla de tre tävlingar. Det var en GRYM KÄNSLA att allt verkligen satt som det skulle!

För mig är det otroligt viktigt att träningen ska vara rolig och att kraven om tävling inte ska förstöra träningen. Mycket av det jag lär in sker genom mycket bus och lek och utan krav på perfektion. Jag älskar när mina hundar tittar på mig och "säger" vad ska vi göra nu matte?! :) För mig är det viktigt att inte ta ut det på hunden om man misslyckas. Har haft problem med Minjas avlämningar på jaktprov (ibland, inte alltid) och 1:a pris har ryckt och visst nog tas en stor portion av glädjen iväg från allt som gick bra men jag har ändå kännt mig stolt och glad över det vi faktiskt kan och det hunden inte kan är faktiskt mitt problem att lära om ;) Pga av att vi haft problem med avlämningarna under lång tid så kändes Minjas andra 1:a i Öppenklass som om vi fick ett jaktchampionat! :D Kände mig så jäkla GLAD att vi äntligen tog klivet över till den klass vi hörde hemma i - ELITKLASS! Och som hon gjorde det provet dessutom. Kändes som att provet var över på några minuter då både Minja och parkamreten Runner plockade in viltet på löpande band. Minns att jag var så jäkla rädd att nåt litet skulle gå åt skogen när allt annat gick klockrent! =) 2:a priset i Elitklassen var också en härlig känsla men det slår ändå inte 1:an i Norge i öppenklassen. Tänk vad något blir mycket värt när man verkligen kämpat länge för det  och verkligen vet att man är SÅ VÄRD DET! =)

En annan otroligt minnesvärd tävling är när Minja fick sitt svenska viltspårschampionat med HP. Hon gick som på räls efter spåret och jag fick för mig mitt i spåret att det säkert finns en minimumtid som hundarna inte får gå under och eftersom hon gick så klockrent kommer det gå för fort tänkte jag :D Så när vi väl var vi skottet kommer jag ihåg hur jag andades några sekundrar extra innan jag släppte iväg henne igen och där hon fortsatte lika exemplariskt efter spåret. Självklart finns det ingen minimumtid, hunden ska självklart inte gå för fort och det gjorde hon ju inte heller men spårar hunden klockrent så är det ju inte konstigt att provet inte tar lång tid :) Också ett minne som alltid kommer finnas kvar! Har även minnen när vi irrat runt i spårskogen på ett prov där jag hade NOLL KOLL på var spåret gick, och det hade nog inte Minja heller. Men - det är alltid en erfarenhet rikare och får varje sak du gör med hunden så lär du och din hund känna varandra bättre och du lär dig att läsa din hund.

Så precis som 3vallare skriver så är det även viktigt för mig att prestation inte ska gå ut över relation. Det hjälper inte att ta ut en dålig tävling på hunden, självklart kan det kännas deppigt och man har laddat mycket för en tävling, det viktigaste ändå är att ni tagit er ut och tävlar och även om en tävling inte går bra så finns det tusen åter.

Nu har jag ju lilla Extra här hemma som växer så det knakar och hon är en helt underbar hund på många sätt som jag hoppas jag får dela många år med och att jag även får strycka henne om den grå nosen och se tillbaka på allt roligt vi åstadkommit genom livet, både i vardag, träning och tävling.

Sedan har jag ju även vår fina jämte Nera hemma, som är ett energiknippe med stor personlighet. Mitt mål med denna dam, förutom det jaktmässiga, är att vi en dag ska ut och tävla lydnad :) Och under vägen dit så ska vi försöka ha superroligt! ;)

Detta inlägg för även tankarna vidare till ett inlägg jag skrev 2009 efter de minnesvärda tävlingarna i Jokkmokk:

http://mincados.blogspot.se/search?updated-min=2009-01-01T00:00:00-08:00&updated-max=2010-01-01T00:00:00-08:00&max-results=9

Vill avsluta med att skriva. Ronnie sa idag att "har inte Minja börjat få några gråa hår på nosen" och det kanske hon har. Vi kommer säkert tävla massor mer men oavsett om vi gör det eller inte så känns det så otroligt skönt att ha hundar som man verkligen delar livet med som får en att må så bra och där man med glädje kan gå tillbaka och le åt allt det man varit med om, just på grund av hundarna! :) Alla deras år de ger mig ger en verkligen glädje och energi.
 

Bruten tåled

Senaste månader har det verkligen varit elände efter elände. Först att Casper gick bort. Sen med Minjas dräktighet, infektion av parningen och att hon förlorade den valp hon hade i magen sista dygnen innan den skulle födas. (inte hunnit blogga om det än heller).


Sen hände det som inte får hända - min lilla underbara valp skadar sig. Snabbt var olyckan framme. Extra bröt sin ena klo och därmed även den yttersta tåleden. Var nära henne hela tiden och hon gnydde eller visade ingen reaktion men tror det hände när hon kikade in en annans hunds hundgård med stora stenar och att hennes tass råkade hamna mellan stenarna. Klon pekade 90 grader rakt ut åt sidan så förstod direkt att den inte var okej.


Så vi satte oss i bilen och for raka vägen till Lapplands Djurklinik där de fick amputera den del av tåleden som gått av. Usch tusen tankar for genom huvudet och det kändes som min lilla stjärnas karriär var över innan den ens hunnit starta och det ena jag tänkte på är att jag kommer få en hund med tassproblem som kommer vara halt. Efter att ha pratat med duktiga veterinärer och att kunnit hundfolk så ska nog detta inte bli några problem alls. Läkningen har även gått superfint och hon är inte det minsta berörd av detta.


Det är dock inte lätt att hålla en vild och galen valp lugn! Hjärtat har varit i halsgropen många gånger. Speciellt en gång när hon i världens fart rusar upp på soffan och upp på soffkanten och balanserar på den. Jag livrädd att hon ska hoppa ner på soffans baksida och bryta ett ben istället så ropar på henne och hon springer i full fart mot mig istället.

Extra är verkligen en UNDERBAR liten valp!!!!! Är så otroligt nöjd med hennes mentalitet. Hon är så nyfiken, självständig, framåt, glad och aktiv!! Det jag redan nu ser tydligt att jag kommer få arbeta med är kontakt då hon gärna vill upptäcka världen själv också samt att hon ska tjäna på att komma med saker till mig :)


Som om det inte varit nog med tråkigheter så började Minja blöda i onsdags så for återigen till veterinär och där blev det att plocka bort livmodern. Min stackars gumma <3 p="">
Återkommer med fler blogginlägg! Extras tass-skydd behövs inte längre (om vi inte är ute i trist väder eller jag känner att jag behöver skydda den mer) och nu är vi peppade att fortsätta med den träning vi stannade av med innan skadan. 

Avlämningar med retrievervalp

Med mina två andra retrievrar så har jag haft lite problem med avlämningarna från början och det tänker jag INTE ha med min tredje retriever. Har lärt mig genom åren och det har varit "ett dyrt pris" jag fått betala eftersom de dragit ner Minjas biljett till elitklassen på jaktprov flera gånger eftersom det varit "nån droppning för mycket". Till slut fick jag hjälp med detta och problemen löstes snabbt och Minja har nu en 2:a i eliten men jag är överygad om att det bromsat vår träning mycket.

Denna gång tänker jag göra rätt från början och all jaktträning i början med min valp kommer handla om avlämningar. Det är sista ledet i kedjan på apporteringsträning och det är där man måste börja. Fungerar inte sista länken så måste du göra något åt det för annars förstärker du fel beteende hela tiden!

Först och främst det jag börjat med är att min valp ska tycka det är sååå mysigt att komma till min famn speciellt när jag sätter mig ned på huk. Då blir det mycket kel, mys och beröm. I början utan föremål. Sedan har jag tränat kontakt och följsamhet så att hunden ser att det lönar sig att följa mig.

Nu är jag helt i början av denna träning med valpen och det LÄR komma fler inlägg i denna kategori, säkert även med nya tankar och idéer ;)

Igår testade  vi med dummie och det blev en hel del bus och lek med dummien för Extras del. Idag testade vi på nytt och det gick superfint. Det jag då alltså gjorde var att jag bara la ner dummien så Extra såg och så gick jag iväg. Extra har ett stort föremålsintresse (vilket de flesta retrievers har) så hon plockar upp det och följer efter mig. När jag gått några steg så sätter jag mig på huk, första gångerna vänd bort från henne och då kommer hon nyfiket till mig med sin skatt i munnen. Där berömmer jag henne supermycket för att komma till mig och vara nära mig med dummien.
Sedan reser jag mig upp igen och bara går vidare (hon har fortfarande dummien i munnen) och sätter mig ned på huk igen. Och supermycket beröm när hon väl är framme hos mig. Efter några gånger så sätter jag mig vänd mot henne istället. Jag vill gärna att hon ska söka sig upp med dummien mot mig.

Det viktiga med detta är att inte köra för långa pass utan någon få repetition i början räcker. Tänk på att sluta när ni är på topp. Jag vill lära min valp att det är riktigt positivt att komma med dummies (eller annat) till sin matte och att man där får uppskattning av det. I början kommer jag inte fokusera överhuvudtaget på att ta den från munnen från henne och när jag gör det så ska det inte vara någon stor affär, alternativt så avslutar jag med att hon får en godbit för att jag tar den.

Detta kommer jag senare kombinera med att jag lär in handtarget till hunden så hon vet var hon ska lägga föremålet när jag vill ha det. Alltså jag lär hunden trycka sin nos i min handflata och senare dummien i min handflata och släppa när jag säger tack/loss. Kommer varva mycket mellan dessa två olika sätt för jag tror det ena ger det andra.

.....fortsättning följer som sagt ;)

Här är en liten filmsnutt på Extras andra träningspass i livet av detta :)

Här har vi kört nån vända innan jag filmade så hon började bli lite trött (precis som jag skrev så ska man sluta i tid) därav hon lägger sig ned.

Träna din valp att vara lugn när du tränar dina andra hundar

När man har en valp och börjar träna så är det ju naturligt att valpen även behöver tränas i att de andra hundarna tränas. Jag hör väldigt ofta på mina kurser hur någon ska kunna träna sin hund hemma eftersom de har flera hundar.

Därför tänkte jag skriva lite om hur jag börjar träna för att de andra hundarna ska vara lugna och vänta på sin tur. Jag börjar använda mig av kompostgaller så den hunden som tränar är i ett rum och den hunden som inte tränar är i ett annat rum och ett kompostgaller skiljer rummen åt. Du kan lika gärna använda en bur och köra burlekar och få ett högt värde för hunden att ligga och vänta på sin tur i buren. Kommer skriva om träning av hunden bakom kompostgallret men principen i bur är precis samma sak :)

Så då börjar jag alltså med att sätta hunden bakom kompostgallret efter att ha tränat en stund med den hunden. Sen tar jag andra hunden och kör något enkelt med den som den hunden redan kan. Belönar den kort (tex med ett klick+godis) och så går jag och belönar valpen för att valpen är lugn på andra sidan kompostgallret. Om valpen inte skulle vara lugn och står och hoppar mot kompostgallret så tar jag bara ner framtassarna så hon är på golvet igen och belönar när hon är lugn. Det är viktigt tycker jag att jobba nära i början och att absolut inte gå för fort fram med att den ska vänta, då bygger man bara frustration. Så det blir i början alltså mkt 1 klick+godis till vuxna, gå och ge en godis till valpen. Lägger sig valpen när är den superduktig och detta är viktigt att belönas, jag vill gärna att min hund bakom kompostgallret ligger lugnt och avslappnat och väntar på sin tur så den inte ligger där och stressar bort en massa energi och bygger stress.

Successivt sen går jag vidare och tränar längre och längre tid som valpen ska klara av att vänta medan jag tränar den andra hunden. Först efter ett tag kommer du alltså kunna träna den andra hunden (i dessa situationer) på något vettigt ;) Vill du träna den vuxna hunden innan så är det bättre att gå ut så valpen inte hör klick och belöning.

För mig är det alltså viktigt att direkt från start lära valpen att vara LUGN när en annan hund tränas. Och det brukar vara en utmaning för en valp i början, särskilt en med mkt energi. Men börjar man träningen bra så är det inga problem och det här går lika bra att börja träna på en vuxen hund! :)

Det här applicerar jag senare när valpen blir äldre (ej för tidigt) in i jaktträningen. Den unga hunden får vara med mig när jag tränar något enkelt med den vuxna hunden och jag sätter, lägger den unga hunden nära mig och fokus ligger alltså här på att belöna den unga hunden att vara lugn bredvid mig. Successivt så ökar jag avståndet från den unga hunden och sen även tiden den ska ligga och svårigheterna den unga hunden ska klara av. Så småningom kan jag börja varva dom två hundarna i träningen och det blir utmärkt passivitets-träning för den andra.

Men VIKTIGT att komma ihåg är att alla hundar är olika och mogna olika tid för detta och att man ska skynda långsamt. Med en retriever är stress och frustration det sista du vill ha det för bygger okoncentration och pip. Därför är det viktigt att träna detta på rätt sätt och inte heller bara välja bort det i sin träning, men i lagom takt.

 

Klossmetoden

...Klossmetoden
...Klossträning
...Utgångsställning
...Fotposition

Då har träningen startat av valpen för att få till en snygg utgångsställning, alltså att hunden ska svänga rumpan in till ditt vänstra ben och sätta sig där. Har hunnit köra ett kort pass igår och ett kort pass idag och den här valpen är sååååååååå träningsvillig och fattar så otroligt snabbt.
Hann bara ställa ner klossen så var båda tassarna på den och hon fattar att det är där hon ska ha tassarna. Lika snabbt fattar hon att börja flytta rumpan åt sidan.

Jag tycker att klossmetoden uteslutande är det absolut bästa metoden att lära hunden att komma in och sätta sig i utgångsställning. Eftersom du använder dig av klossen så blir det en tydlig punkt där hunden ska ha framtassarna och hunden lär sig ordentligt bakdelskontroll och lär sig svänga in rumpan ordentligt mot ditt ben.

Steg 1: Du belönar för att hunden intresserar sig för klossen, först att den nosar på den och sedan kommer upp med båda framtassarna på klossen.
Steg 2: Du börjar röra dig mot höger - alltså mot hundens vänstra sida. När hunden förflyttar sig åt motsatt håll från dig men samtidigt står kvar med framtassarna på klossen så belönar du detta.
Steg 3: När hunden blivit duktig på att flytta sig när du förflyttar dig så börjar du vänta ut genom att du själv står still (oftast ganska nära hundens vänstra sida i början) och när hunden tar minsta steg åt motsatt håll från dig belönar du hunden. Samtidigt som du lägger fram och ska belöna hunden så förflyttar du dig färdigt mot hunden och släpper godisen först när du står från den position hunden ska börja röra sig ifrån.
Steg 4: Stå mitt emot hunden och vänta ut hunden mer och mer att den kommer längre och längre mot din vänstra sida. I början står jag med tårna mot klossen men sedan börjar jag stå med fotens vänstra sida tätt mot klossen för att hunden ska komma i rätt position. Tänk på att förflytta dig samtidigt som du matar hunden med belöningen så att du står still när hunden ska börja förflyttningen mot dig.
Steg 5: När hunden nu kan komma till din vänstra sida, så  jobbar du dels med att när den kommit till sidan, belöna och ställ dig mitt emot. Du kan även jobba med att hunden hela tiden ska följa din vänstra sida runt klossen. Sedan kan du gå vidare med att slänga godis åt olika håll (jobba med ett håll i taget i början) tex framåt, åt höger, åt vänster och bakåt och hunden ska hela tiden därifrån söka upp sig med framtassarna till klossen och komma in i rätt position med kroppen mot ditt ben.
Steg 6: Du börjar träna precis samma sak som ovan men utan kloss. Kör gärna några repetitioner med kloss först för att medan du belönar hunden ta bort klossen snabbt och testa om hunden gör samma beteende som innan. Tänk på att sänka kriteriet och backa bandet och belöna för minsta tendens att göra rätt i början för att sen avancera vidare till det hunden kunnat med klossen.

En liten filmsnutt på min lilla Extra, 11 veckor, och hennes andra

träningspass med klossen. :)

 

Träning med retrievervalp

Har kommit igång lite smått med träning av Extra.

Först och främst har vi fokuserat på kontakt och inkallning med visselpipa (som vi ju bloggade om sist).

Hon är verkligen superduktig på att lyssna när jag kallar in henne med visselpipan trots att hon springer i full rulle med de andra hundarna. På filmen berömmer jag henne rätt fort när hon vänder upp. I träningen tänker jag nu på att inte berömma henne direkt utan att hon ska springa till mig en bit eller hela vägen innan hon får berömmet.

 

Sen så har vi idag börjat träna fotgående och oj oj oj vad fort hon lär sig och hon har så härlig energi :) Jag tränade dels på fotgående i baklängesmarsch - att hon ska söka sig så nära och tight som möjligt till mitt vänstra ben. Det här hajar hon rätt snabbt måste jag säga och här ska vi jobba med att öka kravet lite :)

Vi tränade även fotgående när jag går rakt framåt och även här är hon jätteduktig att söka upp min vänstra sida. Hon vill ha lite koll på godishanden så där får jag planera bättre så hon inte söker handen så mkt utan mer min position. Sen ser jag på filmen att jag råkar belöna henne väldigt långt ut många gånger. Så det ska jag verkligen tänka på!! :)

Här är filmerna på Extras första fotgåendeträning:

 

 

Sen har vi även tränat sitt, det var nog det vi började med allra först så det har vi hunnit köra något pass. Det förstod hon på en gång så där kunde jag börja lägga på kommando nästan direkt. Tänka jag nu ska jobba vidare lite med stadga, sitt-stanna och omvänt lockande. Här är en film med frivilliga sitt och när jag lägger på kommando.

 

 

Ett till projekt vi strax ska börja med är klossmetoden för att få till en snygg utgångsställning. Tycker det är så otroligt bra att ha en hund som verkligen vill komma och sätta sig till ens vänstra sida. Så det har vi bara hunnit testa snabbt och Extra fattade direkt att sätta tassarna på lådan. Tror minsann jag fått mig en riktigt klickerklok liten tös  ;)

 

Mest av allt har vi dock faktiskt inte tränat utan hon är bara valp och vi myser och busar och sover. Jag och Ronnie jagar också älg en del. Extra har verkligen två underbara "storasysterar" - Minja och Nera! Dom är så snäll och go med henne (nästan lite för snäll).

 

Har under semestern här hunnit planera klart nästan alla hösten/vinterns kurser. Startar ju en ny Tävlingslydnad Online med träffar... eller har redan startat den på internet, men första träffen är vecka 39 och så himla roligt att det återigen är  så stort intresse till kursen!!! Blir så glad att så många kursdeltagare väljer att gå mina kurser och det är så roligt att höra alla positiva ord om sina kurser - det värmer i hjärtat. Kör två grupper på Tävlingslydnaden och det finns en plats kvar i ena gruppen om någon skulle vilja haka på!! :) Filmerna haglar redan in i internetgruppen så jag lär få det svettigt, är en riktigt AKTIV grupp. Men det är kul, det gillar jag ;)

 



 



Inlärning av inkallning med visselpipa

För någon dag sedan har jag börjat lära in inkallning med visselpipa på Extra.
Tycker detta är ganska enkelt att lära hunden om den uppskattar belöning och du gör det till något roligt att komma till dig. Sakta med säkert kan man sen býgga på störningar.

Först börjar jag med att berömma hunden ordentligt när den kommer spontant till mig. Klappa hunden och mys med den ordentligt och mkt beröm med rösten. Att komma till den famn ska vara något väldigt positivt.

Sedan börjar jag med att blåsa inkallning med visselpipan när hunden är på väg till mig och belöna gärna hunden gärna med en godbit när hunden kommer. Snabbt går jag vidare till att blåsa i pipan när hunden gör någonting annat. Tittar hunden på mig berömmer jag hunden ordentligt vilket oftast även resulterar till att hunden springer raka vägen till dig.

Nästa steg är att blåsa i pipan och vänta ut att hunden springer självmant till dig och du berömmer först när hunden sprungit en bit till dig och successivt först när hunden är helt framme vid dig.

Gradvis bygger jag sedan på mer och mer störningar och när hunden är upptagen med annat samt inte ser dig.

Tycker detta går väldigt fort att lära in och eftersom hunden fort lär sig att den tjänar på att komma till dig så är det så bra positiv förstärkning och hunden brukar komma som ett skott när visselsignalen blåses :)

Har man en retriever och ska träna jakt så är inkallning en otroligt viktigt grundsten hos hunden så därför lägger jag mkt krut på det. Jag vill att min hund ska komma till mig som ett skott när jag kallar in den och har en förväntan över att något roligt händer istället för att det ska betyda att jag bryter hunden från att göra något roligt. Att komma till dig ska verkligen förknippas som något positivt :)

En liten filmsnutt från när jag inte hittade Extra på gården i stugan. Testade vissla med pipan då och snabbt dök hon upp. Precis som jag vill ha det! :)

 

Kiss me Ashes of St. Helens - "Extra"

I söndags kom jag hem med mitt nytillskott "Extra" från Ashes of St. Helens i Tyskland!
Hon är en underbart söt och busig valp med massvis av energi. Som de flesta av er säkert vet så dog Minjas valp i magen (ska skriva mer om det i ett annat inlägg) och har hela tiden haft en reservplan och Claudia har hållt en valp åt mig ifall allt inte skulle gå vägen.

Extra är efter Jasper Umbra Fida som jag parade Minja med. Blev totalt förälskad i denna härliga arbetshund. Han har ett otroligt tryck och massa fart och explosivitet i sitt arbete, precis som jag vill att en flatt ska ha. Då jag visste att han även parats med en tik i Tyskland med väldigt intressanta arbetslinjer så beslutade jag mig för att ta kontakt med dom. Mor till kullen heter Escorial Ashes of St.Helens (Cori).

Extra var en av fyra tjejer i en kull på 11 valpar. Hon och två av de andra tjejerna i kullen är de i kullen som haft mest energi av alla valparna så jag tror att jag har något att "bita i" ;) Och det är precis det jag vill ha. När jag valde denna tjej från kullen så valde jag henne för att hon var väldigt framåt, hade ett stort viltintresse och för att hon är en social tjej. Gillade även hennes vattenpassion redan som 7 veckors valp, underbart att se henne simma första gången. Nu gäller det att förvalta hennes egenskaper på allra bästa sätt :)

Under resan till Tyskland så stannade jag för en helg och hann med att vara på en spännande vildsvinsjakt (fick tyvärr inte skjuta någon) men vildsvinen var oss väldigt nära inpå men kom inte ut så vi såg att skjuta.

Var även med på ett tyskt jaktprov - BLP. Intressant att se likheterna och skillnaderna på ett svenskt och ett tyskt jaktprov.

Nu ska jag inte bli så långrandig mer men i och med den nya vovven i flocken så kan jag nästan garantera att jag kommer att blogga flitigare :) Åker dessutom iväg på älgjakt i två veckor - ska bli riktigt roligt att jaga igen!

Mer bilder på: https://www.facebook.com/pia.fors.3/media_set?set=a.10151593210970108.1073741828.716105107&type=1&notif_t=like

 

Vår och träningssug!

Våren är verkligen underbar! Man är ute hur mycket som helst, det är ljust länge och man känner sig mkt piggare och mer motiverad till saker :) Stor del av tiden på helgerna spenderas i stugan i Maunu och har även hunnit vara i arken i Torneträsk. Det känns dock väldigt tomt utan min tredje vovve Casper. Han var en stor del av mig. Men livet rullar på och ibland kommer det som ett slag. Han har iaf skänkt mig miljoner roliga minnen. Blir även påmind om hur sårbart det känns att ha "så få" hundar. Flattarna är ju mina tränings- och tävlingshundar inom lydnaden. Att bara ha en retriever känns konstigt, men förhoppningsvis kommer det fler inom en snar framtid ;)

 

För ett tag sedan var jag med i en fototävling med bilden på Nera som jag fotat och som jag vann! Vinsten var utvalda varor från Petster till ett pris av 500kr. Fick önska några saker jag ville ha så det var ju helt toppen! :) Bilden har nog gett många ett gott skratt ;) Nera och Minja som tok-busar med varandra.

 

Under helgen var jag och höll Klickerkurs i Karesuando. En trevlig positiv grupp med härliga hundar som lärde sig massa nya saker. Ska försöka dra ihop något mer i byn som är under lite fler träffar så folk kan gå kurs under tid. Alltid lättare att hålla träningsmotivationen uppe när man går kurs! :)

 

Just nu har jag pågående en Tävlingslydnadskurs där jag har två fulla grupper med deltagare som går kursen både via träffar och online via internet och några stycken som går kursen enbart Online. Ett otroligt bra kurskoncept där deltagarna utvecklas väldigt mycket! Så stolt instruktör för denna grupp för de tränar verkligen som bara den och presenterar massvis av filmer! :)

 

Pågång just nu så har jag Jaktkurs för retriever och Klickerkurs. Hör av dig om du är intresserad! :)

 

Även fler kurser, såsom: VALPKURS, ALLMÄNLYDNADSKURS, VILTSPÅRSKURS, PERSONSPÅRKURS kommer ordnas framöver och anmälningar tas emot löpande.

 

Jag själv pysslar just nu med lite tävlingslydnadsträning och finlirar just nu på fjärrdirigeringens STÅ-LIGG samt attityd och att vara tight i fotgåendet, mer om detta kommer i ett eget inlägg :) Träningssuget för egen del ligger just nu på topp iaf! :)

 

 

Årets Winstons Allroundpris

För ungefär en månad sen fick jag veta att Minja var vinnare av ett vandringspris från FRK = Flatcoated Retrieverklubben. Hon var den hund med högst poäng till Årets Winstons Allroundpris. Så har fått "suga på den goda karamellen" tills det kom ut förra veckan!! Alltså den flatt i hela Sverige med högsta poäng totalt sett i de fem olika grenarna! Riktigt GLAD över detta pris och känner att min hund är så väl värd detta. En allroundhund som verkligen gör toppenbra ifrån sig i allt hon gör! 

Så här står det om priset på www.frk.nu

Winstons Allroundpris Vandringspriset är instiftat till minne av Sveriges första femfaldiga champion; Winston, NordJCh IntoSoFinUCh SoNBCh SLCh SVCh LP Xellent Star, 95.05.17 – 05.01.21 Den flatcoated retriever som visade vad begreppet "allround" verkligen står för. Priset är ständigt vandrande och utdelas årligen i samband med Flatklubbens årsmöte. Framtida revidering förbehålls för att prioritera den jaktliga allroundhunden Flatcoated retriever.
Maj 2005 ~ Erica Berglund

Extra roligt är ju att vandringsprisets grundare är Minjas morfars far!

Meriterna som tog oss till högsta poängen i år var:

Jakt: 2:a pris i Elitklass. Första elitklass-starten vi gör i Sverige och kammar hem ett 2:a pris. Små marginaler i elitklass och riktigt roligt att ta ett bra pris. Framöver satsar vi på första pris och ett jaktprovschampionat! ;)
Viltspår: 1:a pris med HP och på detta provet var vi dessutom provbäst och fick vårt Viltspårschampionet. Hon gick KLOCKRENT i spåret får början till slut. :)
Utställning: Exxellent. Hann endast med en utställning detta året. Framöver skulle det vara kul att satsa på fler Cert för min fröken är ju faktiskt riktigt fin och hon har nog bra chans hos vissa domare. Dock har min högsta prioritering inte varit att åka på utställningar.
Bruks spår: Vi startar vår allra första brukstävling någonsin och trots några missar så blir vi uppflyttade! :)
Lydnad: Samma dag som brukset gör vi debut i Lydnadsklass 2 och även här kammar vi hem ett 1:a pris! Stolt matte!!! :D

Inte nog med detta så kom hon även 3:a på ett annat av FRK:s vandringspris; nämligen Bonnie's VP. Så här står det om detta pris på FRK:

Bonnie's VPVandringspris att utdelas årligen på FRK:s ordinarie klubbmöte till den Flatcoated Retriever som uppnåt högsta poäng i de olika disciplinerna jaktprov, viltspår och utställning. Meriterna skall vara erhållna på officiella prov och utställningar i Sverige under det gångna året. Priset skall vandra i tio år. Den hund som har flest inteckningar erhåller det för alltid. Priset skänktes 1992 som en följd av att Bonnie, SJCh IntSNUCh Almanza Born To Be Alive tog hem Du'Vann VP för alltid. Priset utdelades första gången på klubbmötet 1993 för uppnådda tävlingsresultat under 1992. Tina och Peter Boltorp

Är verkligen så innerligt stolt och lycklig över min underbara hund!! Allt vad jag ger mig in i så är hon med och fixar det galant. Hon är en hund med otroligt stort (vilket jag sagt sen hon var valp) fokus och det hon lär sig sitter i. Jag älskar att arbeta med detaljer själv och tycker det skapar en bra helhet och grund och därför tror jag vi blir ett bra team som lyckas i det vi gör. Givetvis har man motgångar också - MEN, dessa är till för att lösas :)

Ser fram emot massa mer spännande träningar och tävlingar med denna hund! :)
 

Saknade underbara hund!

Det är svårt att skriva om något som väcker så mycket känslor. Ett inlägg som är otroligt jobbigt att skriva om för mig och som jag kommer skriva med tårarna rullandes ner för mina kinder.

Den 6:e februari så var jag tvungen att ta ett otroligt jobbigt beslut som skär i hjärtat. Allt gick hastigt och det fanns ingen tid för förberedelse utan huvud var tvungen att agera trots att hjärtat skrek STOPP.







Casper var helt som vanligt, vi åkte och hämtade husse från jobbet. Tog ut hundarna från bilen och började gå men märkte att Casper försvannt. Ropade på honom och då kommer han vankandes med huvudet och svansen hängandes lågt - inte alls likt honom. Syntes tydligt att han hade väldigt ont. Funderade vad som hände och funderade på om han kunde ha sträckt sig i ryggen när han hoppade ut ur bilen. När jag skulle gå igenom honom inomhus så började hon plötsligt flåsa väldigt mycket så förstod att detta inte handlade om ryggen. Ronnie kände på hans mage och tyckte den var svullen. Tusen tankar snurrade i huvudet och blev orolig att det var magomvridning.  Ringde veterinärstation och vi fick komma in akut. Hon röntgade magen. Hans allmäntillstånd blev bara sämre och sämre. I magen såg magkonturerna konstiga ut, mjälten såg konstig ut (hade en konstig form), tarmarna var ihoptryckta och det var vätska i magen - mest troligt blod. Han nos var alldeles iskall, tandköttet nästan helt vitt, magen började hänga mer och mer vilket tydde på att mer vätska/blod kom ut i magen, pulsen var snabb men väldigt svag. Veterinären trodde tyvärr att en tumör brustit i magen :( Tusen tusen tankar snurrade och jag var INTE redo att släppa min gosse.




En mjälttumör i sig går att operera, om det var det och om den såklart inte spridit sig (mjälten kan ju opereras bort) men tyvärr bor vi ju i världens ände. Nya djurkliniken i Gällivare 13 mil bort, hade inte jouröppet så där kunde han inte opereras (om det ens skulle gå att operera) och nästa ställe är Gammelstad, ca 35 mil bort vilket innebär 3½ timmes bilresa. Veterinären trodde tyvärr inte att han skulle klara den långa bilresan utan risken skulle vara stor att han skulle avlida i bilen pga av hans allmäntillstånd. Vad gör man som matte då? Som hundens bästa vän? Jag ville inget hellre än att göra allt för mitt charmtroll, jag hade ju bestämt att vi hade många år kvar, han var alltid så pigg och glad och aldrig någonsin sjuk :( Min första tanke var att jag inte var redo, att jag måste ta hem honom för att orka ta farväl. Men sunda förnuftet tänkte såklart annorlunda. Han hade så ont, var så trött och slut och bara låg i sina krämpor. Så tyvärr, trots att allt kändes fruktansvärt och hemskt så var jag tvungen att släppa iväg min kille till änglarna. Med en stor känsla av otillräcklighet. Men i min värld fanns inget annat beslut. Jag kan inte låta min allra bästa vän behöva lida för att min önskan är att han ska finnas kvar. Livet som hundägare är hårt.

Men jag är så otroligt GLAD över alla år, minnen, skratt min alldeles första egna hund skänkt mig. Han är den hund som har lärt mig allra mest genom tiderna och som gjort att jag är den jag är idag. Det är han som gav mig in i livet med retrieverjakt, lydnad, spårande och hundkurseriet. Han har varit den bästa lärohunden av dom alla och hade energi så det räckte för flera hundar om. Jag blir alldeles glad och varm i hjärtat då jag tänker på denna hund!

I år skulle gossen fyllt 10 år. Jag har haft med honom under hela mitt "vuxna" liv och även om allt känns tung och jobbigt så kommer han alltid finnas kvar i mitt minne och hjärta och jag kommer tänka på honom med ett leende på läpparna. Han har även lämnat många tassavtryck och minnen hon människor i min närhet :)

Casper var hunden som gav ALLT och lite till :) En hund med otroligt mycket attityd och vilja och som gav mig en underbar känsla när vi gjorde saker tillsammans!

Vila i frid Casper!
Lopplådans Mikado Minsann 20030911-20130206



Backa mot target

Just nu är ett av momenten på Shapingkursen jag håller att backa och att backa långt ifrån mig. Om du vill få din hund att backa långt ifrån dig kan du använda dig av någon form av targetplats din hund ska backa till. På filmen här nedan så har jag använt en lång planka som hunden ska backa med baktassarna över. Jag börjar med att arbeta nära med hunden. Direkt hunden backar med baktassarna över plankan så klickar jag och belönar. När hunden har förstått att det är det hon får belöning för så börjar jag själv att backa bakåt så hunden hela tiden får längre och längre avstånd att backa ifrån dig.

På det här sättet har hunden hela tiden en känd punkt att backa mot och det blir lättare att fokusera på att få långt avstånd på backandet. Om man istället bara belönar för att hunden backar längre och längre ifrån dig så är det lätt att fastna vid ett visst antal steg, men om man använder detta sätt så är hunden istället hela tiden fokuserad på vad hon ska backa till! :)

Här är filmen:

 

Det har verkligen varit ett enormt intresse för Shapingkursen jag håller!!! Jag har två fulla grupper som går kursen både via träffar samt via internet och 5 deltagare från Norrand till Skåne som bara går via internet :) Hur roligt som helst och deltagarna är så aktiva med att skicka in filmer.

 

Detta sättet att hålla kurs passar verkligen mig för då får man grotta ner sig ordentligt i detaljer vilket jag gillar och sen tror jag även att det passar väldigt många kursdeltagare. På en kurs så hinner man arbeta med många saker men det hinner hända så mycket saker på tiden utanför kursen som man vill ha hjälp med. Och det här är ju helt optimalt för då får man hela tiden hjälp med utvecklingen. Ser så otroligt mycket framsteg och snabba bra resultat hos deltagare med hundar!! :)