Årets Winstons Allroundpris

För ungefär en månad sen fick jag veta att Minja var vinnare av ett vandringspris från FRK = Flatcoated Retrieverklubben. Hon var den hund med högst poäng till Årets Winstons Allroundpris. Så har fått "suga på den goda karamellen" tills det kom ut förra veckan!! Alltså den flatt i hela Sverige med högsta poäng totalt sett i de fem olika grenarna! Riktigt GLAD över detta pris och känner att min hund är så väl värd detta. En allroundhund som verkligen gör toppenbra ifrån sig i allt hon gör! 

Så här står det om priset på www.frk.nu

Winstons Allroundpris Vandringspriset är instiftat till minne av Sveriges första femfaldiga champion; Winston, NordJCh IntoSoFinUCh SoNBCh SLCh SVCh LP Xellent Star, 95.05.17 – 05.01.21 Den flatcoated retriever som visade vad begreppet "allround" verkligen står för. Priset är ständigt vandrande och utdelas årligen i samband med Flatklubbens årsmöte. Framtida revidering förbehålls för att prioritera den jaktliga allroundhunden Flatcoated retriever.
Maj 2005 ~ Erica Berglund

Extra roligt är ju att vandringsprisets grundare är Minjas morfars far!

Meriterna som tog oss till högsta poängen i år var:

Jakt: 2:a pris i Elitklass. Första elitklass-starten vi gör i Sverige och kammar hem ett 2:a pris. Små marginaler i elitklass och riktigt roligt att ta ett bra pris. Framöver satsar vi på första pris och ett jaktprovschampionat! ;)
Viltspår: 1:a pris med HP och på detta provet var vi dessutom provbäst och fick vårt Viltspårschampionet. Hon gick KLOCKRENT i spåret får början till slut. :)
Utställning: Exxellent. Hann endast med en utställning detta året. Framöver skulle det vara kul att satsa på fler Cert för min fröken är ju faktiskt riktigt fin och hon har nog bra chans hos vissa domare. Dock har min högsta prioritering inte varit att åka på utställningar.
Bruks spår: Vi startar vår allra första brukstävling någonsin och trots några missar så blir vi uppflyttade! :)
Lydnad: Samma dag som brukset gör vi debut i Lydnadsklass 2 och även här kammar vi hem ett 1:a pris! Stolt matte!!! :D

Inte nog med detta så kom hon även 3:a på ett annat av FRK:s vandringspris; nämligen Bonnie's VP. Så här står det om detta pris på FRK:

Bonnie's VPVandringspris att utdelas årligen på FRK:s ordinarie klubbmöte till den Flatcoated Retriever som uppnåt högsta poäng i de olika disciplinerna jaktprov, viltspår och utställning. Meriterna skall vara erhållna på officiella prov och utställningar i Sverige under det gångna året. Priset skall vandra i tio år. Den hund som har flest inteckningar erhåller det för alltid. Priset skänktes 1992 som en följd av att Bonnie, SJCh IntSNUCh Almanza Born To Be Alive tog hem Du'Vann VP för alltid. Priset utdelades första gången på klubbmötet 1993 för uppnådda tävlingsresultat under 1992. Tina och Peter Boltorp

Är verkligen så innerligt stolt och lycklig över min underbara hund!! Allt vad jag ger mig in i så är hon med och fixar det galant. Hon är en hund med otroligt stort (vilket jag sagt sen hon var valp) fokus och det hon lär sig sitter i. Jag älskar att arbeta med detaljer själv och tycker det skapar en bra helhet och grund och därför tror jag vi blir ett bra team som lyckas i det vi gör. Givetvis har man motgångar också - MEN, dessa är till för att lösas :)

Ser fram emot massa mer spännande träningar och tävlingar med denna hund! :)
 

Saknade underbara hund!

Det är svårt att skriva om något som väcker så mycket känslor. Ett inlägg som är otroligt jobbigt att skriva om för mig och som jag kommer skriva med tårarna rullandes ner för mina kinder.

Den 6:e februari så var jag tvungen att ta ett otroligt jobbigt beslut som skär i hjärtat. Allt gick hastigt och det fanns ingen tid för förberedelse utan huvud var tvungen att agera trots att hjärtat skrek STOPP.







Casper var helt som vanligt, vi åkte och hämtade husse från jobbet. Tog ut hundarna från bilen och började gå men märkte att Casper försvannt. Ropade på honom och då kommer han vankandes med huvudet och svansen hängandes lågt - inte alls likt honom. Syntes tydligt att han hade väldigt ont. Funderade vad som hände och funderade på om han kunde ha sträckt sig i ryggen när han hoppade ut ur bilen. När jag skulle gå igenom honom inomhus så började hon plötsligt flåsa väldigt mycket så förstod att detta inte handlade om ryggen. Ronnie kände på hans mage och tyckte den var svullen. Tusen tankar snurrade i huvudet och blev orolig att det var magomvridning.  Ringde veterinärstation och vi fick komma in akut. Hon röntgade magen. Hans allmäntillstånd blev bara sämre och sämre. I magen såg magkonturerna konstiga ut, mjälten såg konstig ut (hade en konstig form), tarmarna var ihoptryckta och det var vätska i magen - mest troligt blod. Han nos var alldeles iskall, tandköttet nästan helt vitt, magen började hänga mer och mer vilket tydde på att mer vätska/blod kom ut i magen, pulsen var snabb men väldigt svag. Veterinären trodde tyvärr att en tumör brustit i magen :( Tusen tusen tankar snurrade och jag var INTE redo att släppa min gosse.




En mjälttumör i sig går att operera, om det var det och om den såklart inte spridit sig (mjälten kan ju opereras bort) men tyvärr bor vi ju i världens ände. Nya djurkliniken i Gällivare 13 mil bort, hade inte jouröppet så där kunde han inte opereras (om det ens skulle gå att operera) och nästa ställe är Gammelstad, ca 35 mil bort vilket innebär 3½ timmes bilresa. Veterinären trodde tyvärr inte att han skulle klara den långa bilresan utan risken skulle vara stor att han skulle avlida i bilen pga av hans allmäntillstånd. Vad gör man som matte då? Som hundens bästa vän? Jag ville inget hellre än att göra allt för mitt charmtroll, jag hade ju bestämt att vi hade många år kvar, han var alltid så pigg och glad och aldrig någonsin sjuk :( Min första tanke var att jag inte var redo, att jag måste ta hem honom för att orka ta farväl. Men sunda förnuftet tänkte såklart annorlunda. Han hade så ont, var så trött och slut och bara låg i sina krämpor. Så tyvärr, trots att allt kändes fruktansvärt och hemskt så var jag tvungen att släppa iväg min kille till änglarna. Med en stor känsla av otillräcklighet. Men i min värld fanns inget annat beslut. Jag kan inte låta min allra bästa vän behöva lida för att min önskan är att han ska finnas kvar. Livet som hundägare är hårt.

Men jag är så otroligt GLAD över alla år, minnen, skratt min alldeles första egna hund skänkt mig. Han är den hund som har lärt mig allra mest genom tiderna och som gjort att jag är den jag är idag. Det är han som gav mig in i livet med retrieverjakt, lydnad, spårande och hundkurseriet. Han har varit den bästa lärohunden av dom alla och hade energi så det räckte för flera hundar om. Jag blir alldeles glad och varm i hjärtat då jag tänker på denna hund!

I år skulle gossen fyllt 10 år. Jag har haft med honom under hela mitt "vuxna" liv och även om allt känns tung och jobbigt så kommer han alltid finnas kvar i mitt minne och hjärta och jag kommer tänka på honom med ett leende på läpparna. Han har även lämnat många tassavtryck och minnen hon människor i min närhet :)

Casper var hunden som gav ALLT och lite till :) En hund med otroligt mycket attityd och vilja och som gav mig en underbar känsla när vi gjorde saker tillsammans!

Vila i frid Casper!
Lopplådans Mikado Minsann 20030911-20130206