Hemsida: www.mincados.se: Vila i frid Minja

.....allt gick så fort, jag hann inte förbereda mig på detta, och hann knappt säga farväl...

Hur ska jag kunna skriva ett sånt här inlägg utan att med tårar ta mig igenom det. Helst av allt vill jag nästan inte skriva för då kan jag leva i förnekelsen att det inte hänt, att du bara är på semester och snart kommer hem till mig igen.

070223 föddes Minja hos Kennel Classic Workers. Jag letade med ljus och lykta efter den "perfekta" kombinationen. Till slut hittade jag en kombination som jag direkt fastnade för och har äran att ha fått umgås mycket med både Minjas mor Dansa och far Mirax, två underbara rasrepresentanter.

Resan med Minja har varit så himla rolig. Med henne har jag verkligen utvecklats till den jag är idag. Jag har satt höga mål på både mig själv och henne och tillsammans har vi uppnått en massa som vi tidigare bara kunnat fantisera om. Hon har verkligen öppnat massa dörrar för mig inom hundträningen. Vi har tränar och tävlat jakt, lydnad, viltspår, personspår och givetvis massa roliga och tokiga tricks som att fånga sin egen svans, kunna hoppa upp med framtassarna på min arm och sticka sitt huvud under armen, stå med baktassar mot en vägg osv. Minja var alltid med på det vi hittade på. Jag och Minja hittade verkligen varandra i träningen direkt och jag har alltid känt mig som ett team med henne. Hon gjorde allt för sin matte.

Minja var en av de klokaste hundarna jag någonsin känt. En otroligt medveten, uppmärksam och fokuserad hund. Just fokuserad är något ofta använder mig av när jag berättar om hurdan flatcoated retriever jag vill ha. Jag vill allra helst inte ha en yrslig flatt, utan helst en flatt som är fokuserad på sitt arbete. Och sån var Minja. Hon hade stort fokus och lärde sig snabbt. En hel del "kunde hon också själv" ;) Sin intelligens kunde hon både använda i träning men också i hyss som att plundra mattes alla jackor på godis.

Minja har verkligen varit en drömhund att äga. I alla grenar vi provat oss fram i så har hon alltid presterat på topp. Jag minns hur jag kämpade och tränade som en tok veckorna innan jag anmält mig till en lydnadstävling en helg med tre tävlingar på raken och vi hade inte ens momenten klara när vi anmälde oss. Men vilken tävling hon gjorde. Första tävlingen fick hon 194 av 200 poäng och de andra tävlingar strax därunder. Hon spårade även som en gudinna, så spårnogrann och metodisk i sitt spårande. Sista spårtävlingen så gick hon klockrent i spårkärnan från start till slut och blev då även Provets Bästa med HP och Viltspårschampion. Inom jakten har hon varit en utmärkt rasrepresentant och där har hon varit underbar att träna. En superduktig markör med stort viltintresse. Vi hann med att ta ett 2:a pris i Elitklass. Denna sommar hade vi ambitioner att ta ett 1:a pris och det hade hon varit så värd. Brukset har vi även hunnit prova på appellklass spår och även där blev hon uppflyttad. Trots att jag ställt ut henne väldigt sparsamt hann Minja få ett CERT i Sverige och ett i Norge.

.....Denna hund har många gånger fått mig att sväva på moln. Minja har varit en otroligt följsam och lydig hund men även med en stor portion envishet och självständighet. En perfekt kombination.

Tre dagar innan jag fick ta det drastiska beslutet om att hon måste somna in så var vi och debuterade i Lydnadsklass 3. Vi hade precis startat upp lydnaden igen och målet var att ta ett lydnadschampionat med henne i år, och hon är hunden jag tror jag helt säkert kunnat göra det med. När vi anmälde oss till lydnadstävlingen så kunde hon absolut inte vittringsapporteringen men med en målmedveten matte och en lättlärd hund hade hon lärt sig det på någon dag, och även lärt matte att använda sig av det som passar matte och hund bäst. All tid innan tävlingen så har hon älskat träningen och verkligen gett allt i lydnadsträningen. Men på tävlingen dog all energi. Det var en chockad matte på plan med sin hund som inte förstod vad som hänt med sin hund. Hon gjorde delar av tävlingen bra... om man nu faktiskt förstår bakgrunden till varför hennes energi tog slut..

Nu till det jobbiga. Dagarna efter tävlingen... och egentligen har jag nog sett små signaler före som jag nu så här i efterhand kan se klarare, men hursomhelst.. dagarna efter tävlingen så var Minja flåsig i perioder, i övrigt glad och pigg och sprang och viftade på svansen. Jag for till veterinären för att vara på den säkra sidan att det var något och när vi väl lagt upp henne på röntgenbordet så fick jag en hemsk magkänsla om att Minja inte kommer följa med mig hem längre... och så rätt jag hade. Inne i Minja hittade dom flera tumörer och mycket vätska. Hon kunde knappt ligga på rygg när vi skulle ta röntgenplåtarna för att hon rosslade så mycket pga av vätska och tumören i lungorna. Stackars kämpe som gjort allt för att undanhålla mig detta. Hon har verkligen presterat allt under träningen sista tiden och tyckt det varit så kul. Trots att hela hennes inre inte var okej. Så jobbigt att hundar inte kan tala och att de in i det sista kämpar för att inte visa att något inte står rätt till. Denna upplevelse var en av dom jobbigaste stunderna i mitt liv. Att förlora sin underbara hund som är en så stor del av sin vardag. Att helt plötsligt behöva ta det värsta beslut man kan tänka sig hos veterinären från en sekund till en annan. Tyvärr fanns ingen behandling för Minja och som djurägare har du ansvar att tyvärr en dag låta en av dina käraste vänner somna in... tyvärr ;( Dagen kändes som en endaste mardröm för mig. Hur klarar man sig utan en hund som är en del av sig själv? Vad gör man när man står inför ett beslut som man måste ta men där hela hjärtat inte vill?

En hund som Minja får man bara en gång i livet - en riktig "Once in a lifetime-hund". Hon har lärt mig ofantligt mycket inom hunderiet. Minja var verkligen en drömhund, allt jag önskade mig och mer därtill. Hon var en underbar arbetshund, världens bästa familjehund, älskade små barn och hon var en väldigt fin hund att se på. Med Minja har jag fått uppleva så mycket roliga saker och jag har så mycket minnen tillsammans med henne. Jag har träffat och lärt känna många underbara människor tack vare denna hund och det är jag så tacksam över.

20140319 fick Minja somna in i mina armar. Det gör så ont.

Kloka fina hund, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det gör lite extra ont att behöva bli av med en hund som man upplevt så mkt med.. både i vardagen som familjehund men också i träning, tävling och kursverksamhet.

Jag är glad att ha fått leva mitt liv med dig Minja. Saknar dig varje dag. Min änglahund, hoppas att du är med mig fast du inte längre syns och hörs.
Är så himla himla ledsen, Sov gott Bästa hund!