Dag 1 - Presentera mig själv

Pia Fors, 33 år och bor i Kiruna tillsammans med min sambo Ronnie och för närvarande två hundar (känns konstigt att skriva det eftersom två av mina kära hundar nyss fått lämna). De två hundar vi har hemma just nu är Jämthunden Nera som är 3 år och Flatcoated Retrievern Extra som är 9 månader. Planen är att det inom en snar framtid kommer en till jämte och en till retriever.

Är utbildad socionom och arbetar för närvarandre som verksamhetsledare på Socialtjänsten. Vid sidan av det driver jag ett företag som heter Mincados och genom det driver jag hundkurser, enskild träning och tanken är även att jag kommer hålla på med avel.

Är hundtokig uti fingerspetsarna och de som vet vem jag är vet att jag tänker och lever hund. Så länge jag kan minnas, alltså ända sedan barnsben minns jag att jag älskade hundarna. Hundarna fick ofta vara med i lekar och jag tog dem ofta med på promenader. Jag har haft turen att ha en familj som alltid haft hundar hemma då pappa är väldigt intresserad av jakt. Så med dessa hundar smög jag mig in i brukhundklubben. Är väldigt intresserad av beteendelära och tycker om att arbeta med förändringsarbete. Problem är till för att lösas! :)

Tränar och tävlar jakt, lydnad, bruks, viltspår och åker på någon utställning när tiden passar. Jag är väldigt målmedveten och ambitiös.

När jag var i 20-årsåldern och pluggade socionomprogrammet i Umeå så började jag bli riktig sugen på en egen hund. Min första egna hund. Jag letade målmedveten vilken hund det skulle bli och även om några tyckte annorlunda, så hade jag redan för länge sedan bestämt vad jag skulle ha för ras. Som liten hade en kompis en Flatcoated Retriever och det jag minns var att jag gillade rasens vänlighet, glädje och aktivitet och att det var en hund som jämt ville vara med. Så jag tog min resväska och åkte ner söder om Stockholm och skaffade min allra första helt egna hund, Casper.

Jag håller massvis av hundkurser inom olika områden, tävlar aktivt (är en riktig tävlingsmänniska och har höööga krav på mig själv) och är så glad av att ha träffat så många underbara människor genom hunderiet. Hunderiet har även lärt mig att ta plats och att tro på den jag är. Jag vill hela tiden utvecklas och inom hundlära och hundsporterna lär man sig hela tiden något nytt, det är en ständigt utvecklande process.

Även om jag andas och lever hund så finns det även en hel del annat jag gör ;) Tycker om att vara i naturen, i fjälls, åka skoter, handarbeta, umgås med familj, släkt och vänner, resa och helst till varma ställen, träna och röra på mig, FOTOGRAFERA, vara i någon av våra stugor m.m

Glad, hjälpsam, många järn i elden och positiv säger en hel del om min personlighet. Jag är en optimist och försöker alltid se det positiva i saker. Har jag bestämt mig för något ger jag allt till det. Envis som synden och med höga krav om mig själv på att lyckas med det jag brinner för. Och det är framförallt roligt att ge allt när man gör det man trivs allra bäst med :)

Det får räcka för denna gång.

 

20-dagars utmaning!

Tänkte fylla ut bloggen med denna 20-dagars utmaning mellan mina inlägg om hundträningen. Lovar inte att inläggen kommer varje dag men det blir iaf totalt 20 inlägg :)

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag  2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag  5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renrasig eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag  10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2014

Vila i frid Minja - Classic Worker's Amazing

.....allt gick så fort, jag hann inte förbereda mig på detta, och hann knappt säga farväl...

Hur ska jag kunna skriva ett sånt här inlägg utan att med tårar ta mig igenom det. Helst av allt vill jag nästan inte skriva för då kan jag leva i förnekelsen att det inte hänt, att du bara är på semester och snart kommer hem till mig igen.

070223 föddes Minja hos Kennel Classic Workers. Jag letade med ljus och lykta efter den "perfekta" kombinationen. Till slut hittade jag en kombination som jag direkt fastnade för och har äran att ha fått umgås mycket med både Minjas mor Dansa och far Mirax, två underbara rasrepresentanter.

Resan med Minja har varit så himla rolig. Med henne har jag verkligen utvecklats till den jag är idag. Jag har satt höga mål på både mig själv och henne och tillsammans har vi uppnått en massa som vi tidigare bara kunnat fantisera om. Hon har verkligen öppnat massa dörrar för mig inom hundträningen. Vi har tränar och tävlat jakt, lydnad, viltspår, personspår och givetvis massa roliga och tokiga tricks som att fånga sin egen svans, kunna hoppa upp med framtassarna på min arm och sticka sitt huvud under armen, stå med baktassar mot en vägg osv. Minja var alltid med på det vi hittade på. Jag och Minja hittade verkligen varandra i träningen direkt och jag har alltid känt mig som ett team med henne. Hon gjorde allt för sin matte.

Minja var en av de klokaste hundarna jag någonsin känt. En otroligt medveten, uppmärksam och fokuserad hund. Just fokuserad är något ofta använder mig av när jag berättar om hurdan flatcoated retriever jag vill ha. Jag vill allra helst inte ha en yrslig flatt, utan helst en flatt som är fokuserad på sitt arbete. Och sån var Minja. Hon hade stort fokus och lärde sig snabbt. En hel del "kunde hon också själv" ;) Sin intelligens kunde hon både använda i träning men också i hyss som att plundra mattes alla jackor på godis.

Minja har verkligen varit en drömhund att äga. I alla grenar vi provat oss fram i så har hon alltid presterat på topp. Jag minns hur jag kämpade och tränade som en tok veckorna innan jag anmält mig till en lydnadstävling en helg med tre tävlingar på raken och vi hade inte ens momenten klara när vi anmälde oss. Men vilken tävling hon gjorde. Första tävlingen fick hon 194 av 200 poäng och de andra tävlingar strax därunder. Hon spårade även som en gudinna, så spårnogrann och metodisk i sitt spårande. Sista spårtävlingen så gick hon klockrent i spårkärnan från start till slut och blev då även Provets Bästa med HP och Viltspårschampion. Inom jakten har hon varit en utmärkt rasrepresentant och där har hon varit underbar att träna. En superduktig markör med stort viltintresse. Vi hann med att ta ett 2:a pris i Elitklass. Denna sommar hade vi ambitioner att ta ett 1:a pris och det hade hon varit så värd. Brukset har vi även hunnit prova på appellklass spår och även där blev hon uppflyttad. Trots att jag ställt ut henne väldigt sparsamt hann Minja få ett CERT i Sverige och ett i Norge.

.....Denna hund har många gånger fått mig att sväva på moln. Minja har varit en otroligt följsam och lydig hund men även med en stor portion envishet och självständighet. En perfekt kombination.

Tre dagar innan jag fick ta det drastiska beslutet om att hon måste somna in så var vi och debuterade i Lydnadsklass 3. Vi hade precis startat upp lydnaden igen och målet var att ta ett lydnadschampionat med henne i år, och hon är hunden jag tror jag helt säkert kunnat göra det med. När vi anmälde oss till lydnadstävlingen så kunde hon absolut inte vittringsapporteringen men med en målmedveten matte och en lättlärd hund hade hon lärt sig det på någon dag, och även lärt matte att använda sig av det som passar matte och hund bäst. All tid innan tävlingen så har hon älskat träningen och verkligen gett allt i lydnadsträningen. Men på tävlingen dog all energi. Det var en chockad matte på plan med sin hund som inte förstod vad som hänt med sin hund. Hon gjorde delar av tävlingen bra... om man nu faktiskt förstår bakgrunden till varför hennes energi tog slut..

Nu till det jobbiga. Dagarna efter tävlingen... och egentligen har jag nog sett små signaler före som jag nu så här i efterhand kan se klarare, men hursomhelst.. dagarna efter tävlingen så var Minja flåsig i perioder, i övrigt glad och pigg och sprang och viftade på svansen. Jag for till veterinären för att vara på den säkra sidan att det var något och när vi väl lagt upp henne på röntgenbordet så fick jag en hemsk magkänsla om att Minja inte kommer följa med mig hem längre... och så rätt jag hade. Inne i Minja hittade dom flera tumörer och mycket vätska. Hon kunde knappt ligga på rygg när vi skulle ta röntgenplåtarna för att hon rosslade så mycket pga av vätska och tumören i lungorna. Stackars kämpe som gjort allt för att undanhålla mig detta. Hon har verkligen presterat allt under träningen sista tiden och tyckt det varit så kul. Trots att hela hennes inre inte var okej. Så jobbigt att hundar inte kan tala och att de in i det sista kämpar för att inte visa att något inte står rätt till. Denna upplevelse var en av dom jobbigaste stunderna i mitt liv. Att förlora sin underbara hund som är en så stor del av sin vardag. Att helt plötsligt behöva ta det värsta beslut man kan tänka sig hos veterinären från en sekund till en annan. Tyvärr fanns ingen behandling för Minja och som djurägare har du ansvar att  tyvärr en dag låta en av dina käraste vänner somna in... tyvärr ;( Dagen kändes som en endaste mardröm för mig. Hur klarar man sig utan en hund som är en del av sig själv? Vad gör man när man står inför ett beslut som man måste ta men där hela hjärtat inte vill?

En hund som Minja får man bara en gång i livet - en riktig "Once in a lifetime-hund". Hon har lärt mig ofantligt mycket inom hunderiet. Minja var verkligen en drömhund, allt jag önskade mig och mer därtill. Hon var en underbar arbetshund, världens bästa familjehund, älskade små barn och hon var en väldigt fin hund att se på. Med Minja har jag fått uppleva så mycket roliga saker och jag har så mycket minnen tillsammans med henne. Jag har träffat och lärt känna många underbara människor tack vare denna hund och det är jag så tacksam över.

20140319 fick Minja somna in i mina armar. Det gör så ont.

Kloka fina hund, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det gör lite extra ont att behöva bli av med en hund som man upplevt så mkt med.. både i vardagen som familjehund men också i träning, tävling och kursverksamhet.


Jag är glad att ha fått leva mitt liv med dig Minja. Saknar dig varje dag. Min änglahund, hoppas att du är med mig fast du inte längre syns och hörs.
Är så himla himla ledsen, Sov gott Bästa hund!

If tears could build a stairway

And memorys a lane

I'd walk right up to heaven

And bring you home again

 

 

Länk till Regnbågsbron.

 

 

Så fort jag orkar kommer jag lägga ihop en film om Minja.
Tack alla för er omtanke och ert stöd.

 



Samlar kraft...

Mycket som händer på kort tid inom hunderiet. Min underbara Minja har fått somna in 19/3, kommer skriva mer om det i ett separat inlägg när jag samlat kraft och energi till det. Så oerhört tungt och jobbigt. Hon var en STOR del av mig och hade önskat att jag hade fått ha kvar henne flera år till för vi hade mycket kvar att uppleva, men ibland vill sig livet annorlunda :( Min underbara bästa vän.

Hela ens värld har verkligen vänts upp och ner på sista tiden. Hade planerat och lagt upp hela våren och så försvinner en av huvudpersonerna till detta... Sjukt jobbigt. Nåväl som tur är mitt i allt elände så har jag ju faktiskt två till hundar (även om ingen av dom kan fylla ett tomrum efter en otroligt speciell och saknad hund). Att dessutom ha mist två av sina hundar som jag haft under hela mitt vuxna liv under ett års tid slår verkligen undan benen på en. Allt det man byggt upp under så många år är bara borta.

Målet för våren sommaren just nu är hursomhelst att jobba med jaktträning och lydnadsträning med Extra och är även lite sugen att träna jämten Nera för Lydnadsklass 1. Hon är en hund som älskar att träna och gör allt för en liten godis, dessutom med en underbar energi och attityd. Dock så kommer jag då behöva träna två hundar för lydnadsklass 1, men det kanske går? ;)

I slutet av maj eller under juni är planen att jag iaf ska starta Extra i Lydnadsklass 1 om all träning går enligt planering. Sen under sommaren så är planen att för första gången någonsin åka ner på Flatmästerskapet. Med Minja så har jag varit sugen att åka dit under alla 7 åren hon levde, så nu får jag istället bestämma mig och faktiskt åka :)

Längtar otroligt mycket till barmark. Vill träna jakt "på riktigt" och börja spåra med Extra.
Har även börjat hålla ögonen öppna för att ta hem en till retriever.



 

Inlärning av vittringsapportering

Hittade en metod på internet som passade mig perfekt till inlärning av vittringspporteringen och är så fascinerad över hur snabbt Minja lärde sig på detta sätt och att hon så gått som alltid väljer rätt pinne nästan redan från början! :)

Det här har fungerat KLOCKRENT för mig och redan första dagen så förstod hon vad vi höll på med och jag kan räkna på en hand efter det av alla gånger som hon råkat ta fel pinne, händer inte ofta utan hon är bombsäker på vilken pinne det gäller.

Jag har inte hållit på frysa ner eller koka pinnarna emellan utan Minja ska tänka att hon ska välja den pinne som luktar mest av mig. Det vi har kvar att träna på nu är dels sökmönstret så  hon alltid söker från en sida till en annan och att hon blir 100% säker i momentet trots olika störningar och att hon kan springa med full fart ut och in och ändå slå på näsan och välja rätt pinne, växla mellan hög och låg aktivitet alltså.

SÅ HÄR GJORDE JAG:
1. La en vittringspinne i en låda med ved/träpinnar som hon fick leta i, för varje gång hon hämtade klickade jag och slängde iväg en godis som hon fick äta på annat håll och så la jag i vittringspinnen på nytt i lådan med vedpinnarna på ett nytt ställe i lådan. Tänk på att bara vittringspinnen ska ha din vittring, inte vedklabbarna, dom får du ta i med tex en plastpåse över handen. När hunden söker i lådan så lär sig hunden alltså koppla på näsan.

 

2. Sen började jag lägga på ovittrade pinnar runt vedlådan i en cirkel, men hon skulle fortfarande söka i vedlådan efter "rätt" pinne som jag hållit i. Här är det enkelt att hunden vill välja de synliga pinnarna men plockar hon fel pinne från golvet här istället så plockar jag bara bort den och ber henne leta, du kan ta emot den med en plastpåse eller handske om du inte vill att den ska få vittring på sig men tänk på att ta emot den från hunden så att du inte skapar osäkerhet och att hunden inte vill komma in med pinnar till dig. Ta den alltså bara och lägg undan den och be henne fortsätta leta.

 

3. Börja varva mellan att den vittrade pinnen ibland ligger i ringen på golvet med de övriga pinnarna och ibland i vedlådan. Tänk på att köra detta ett tag, alltså varva att den både ligger på golvet och att den ligger i lådan eftersom hunden använder näsan ordentligt när den letar i lådan. Nu har jag inte den perfekta vedlådan där det var så lätt att variera hur jag la vittringspinnen så hon fick leta ordentligt men detta räckte gott för Minja iaf.

4. Börja lägg pinnarna på rad till vänster och till höger om vedlådan. Film när jag tränar på detta redan andra dagen och då har vi bara kört några korta pass. Fortsätt även här varva med att pinnen ibland ligger i lådan och ibland på golvet bland de ovittrade pinnarna.

5. Testa med lådan bakom pinnhögen och utan vedlådan :) Här är en film där jag testar första gången på nytt golv och utan lådan och det fungerade toppen. Hon går runt lite först men när hon väl börjar söka bland pinnarna så hittar hon direkt.

6. Testa utomhus. Vi testade utomhus redan efter ungefär 3 dagar och då stormade det ute men det var absolut inga problem utan hon plockade rätt pinne direkt. Första repetitionen så använda jag lådan även utomhus för att sedan lägga på backen och nu kör jag alltid helt utan vedlådan. Börja nu även jobba för att få momentet tävlingsmässigt - att du kan vända dig om när hon ser någon lägga ut, att ni står 10 meter från pinnarna, att hon kommer och sätter sig fot med pinnen innan du tar den. På filmen är det prick en vecka sedan som hon började med vittringsapporteringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Anmäld till lydnadsklass III

Jahapp för ca två veckor sedan så anmälde jag mig och Minja till Lydnadsklass 3 i Piteå.
Ren fakta just då var att hon inte kunde vittringsapporteringen, vi hade inte ens börjat med dom och inget av de övriga momenten var färdiga samt vi har tränat väldigt lite lydnad senaste åren.
MEN anmälan till tävling ger mig alltid en extra spark i baken där jag kommer igång lite extra med träningen.

Så nu har vi verkligen legat i och tränat inför tävling! Vi tränar målmedvetet och strukturerat och jag älskar när denna sida kommer fram hos mig själv. Älskar att jobba fram framstegen med min hund och bara njuter av träningen tillsammans med min hund.

Det gäller verkligen att se till helheten när man jobbar på detaljer i alla momenten samtidigt. Ena dagen glöms ena momentet bort medans ett annat moment fungerar klockrent och dagen efter är det helt tvärtom. Men det gäller att inte drabbas av stress utan låta tiden göra sitt för till slut sitter alla poletter samtidigt.

Minja är en underbar hund att träna. Jag vet inte om vi kommer hinna få alla moment helt säkra till 16/3 men vi jobbar vårat bästa! :) Kommer även anmäla oss till en tävling i april.

Det som jag varit mest fascinerad över under denna korta tid är inlärningen av vittringsapporteringen. Har aldrig tagit tag i den på riktigt och hon är en apporteringsglad hund som gärna vill apportera allt. Men läste om en suverän metod att lära in vittringsapporteringen och efter en dag förstod hon vad jag vill och sen dess så har det varit väldigt få gånger hon plockat fel pinne. Ska skriva mer om inlärningen av detta i ett annat inlägg.

Just nu känns det momentet jättebra och vi ska börja arbeta på finliret, så hon söker i rätt mönster och att hon springer ut och in men ändå metodiskt och lugnt letar pinnen! :)

Här är en film från vittringsapporteringen idag. Hon gör en liten lov innan hon börjar leta men när hon väl kommer till pinnarna så är hon noggrann och det är ingen tvekan om när hon hittar rätt pinne. Man blir som glad i matte-hjärtat!

De två bilderna är fotade av Anna-Sara

Jaktträning mitt i vintern

Känns så roligt när Extra nu blivit lite större och det går att träna lite mer med henne "på riktigt" och jag är så glad att jag jobbat med viktiga grunder tidigt för då flyter allt annat på så himla bra. Och trots att jag känner att jag inte tränat speciellt mycket så känns det som att hon kan otroligt mycket och hon är så himla lättlärd och samarbetsvillig. Som jag skrivit tidigare så är hon en hund med MYCKET självständighet och påhittighet/nyfikenhet vilket gör att hon gärna utforskar världen själv stort, vitt och brett och gärna över, under och in i allt ;) Tänkte från början att jag kommer få det kämpigt, MEN jag tycker allt går väldigt lätt just eftersom hon är så samarbetsvillig och tycker det är så roligt att hitta på något med sin matte. Hon är en hund med stort fokus och bra minne.

I jaktträningen senaste dagarna har vi arbetat med raka linjer och låååånga linjer. Skoterspåren nu under vintern är ju perfekt till det. I Kirunas kuperade landskap med risbuskar överallt så kan vi sällan träna så långa avstånd under barmarksperioden utan en massa svårigheter efter vägen eftersom det finns väldigt få ängar här uppe, så då tycker jag det är utmärkt att utnyttja vinterns platta mark till detta! :) På promenader där jag tänkt träna kan jag ta med mig några dummies som jag smyger ner efter vägen utan att hundarna ser och så fortsätter jag gå. Efter ett tag vänder jag mig om och så skickar jag någon av hundarna på den. Jag försöker tänka på att berömma hundens fokusering och sug åt  rätt håll när jag pekar så jag verkligen visar åt hunden att hunden gör rätt när jag pekar och enbart när jag känner att hunden har sug så skickar jag hunden på en rak linje. När hunden sprungit en bit så är det bra i början om hunden ser dummien efter en bit. Ju duktigare hunden blir desto längre förlänger jag avstånden och synligheten på dummien efter vägen. Jag vill att hunden ska bli duktig på att gå rakt på mitt tecken och förstå att det är just som det handlar om och inte bara gå på ett synintryck. Första gångerna kan jag visa hunden att jag släpper ned en dummie och sen fortsätta gå men ganska snabbt börjar jag smyga ner en när hundarna inte ser för att retningen inte ska bli så stor. Skoterspåret i sig är ju en tydlig hjälp för hunden att springa rakt och lär dom sig detta går det rätt snabbt att förlänga avstånd väldigt fort och du tränar din hund på att kunna springa rakt och långt tills belöningen (dummien) kommer.

 

 

Här nedan kan ni se två filmer där jag tränar linjetag som skoterspår som hon inte sett läggas ut.

Supernöjd själv med hennes arbete.

 

Sedan så kör vi  även en del stoppsignalträning och där är hon GRYM! :) Hon har en hög förväntan på att det händer något kul på signalen så hennes rumpa åker ner som en magnet i backen. Vi har mest kört detta på promenader där hon springer fritt och jag har kunnat utöka att hon springer omkring både med dom andra hundarna och även på riktigt långa avstånd (ca 70-80 meter från mig) och då hon är upptagen med annat. Igår började jag träna lite med stoppsignal när hon springer mot mig från en inkallning. Första gångerna jag körde hade hon några meters stoppsträcka men när jag bytte från godisbelöning till att kasta en dummie över hennes huvud efter hon stannat så fattade hon på en gång. Här ska vi utöka att träna på längre avstånd samt sen att tidigt träna signaltålighet - att kunna stanna flera gånger på signal innan belöning (tex inkallning - stopp - inkallning -stopp - belöning). Och när jag börjat med de övriga tecknena (bakåtut, vänster, höger) så ska jag börja lägga ihop stoppsignal med detta. Finns så mycket roligt att lära! :)

 

Här är en film på stopp-signal efter inkallning. Lite slarv med dummien på invägen för att dummien blev så snöig/isig.

 

24/2 så startar jag  GRUNDKURS I JAKT FÖR RETRIEVER.

Så har du en unghund eller är du eller din hund nybörjare eller känner du att du vill börja om med grunderna så är detta kursen för dig. Skynda dig att anmäla dig till en rolig kurs där vi arbetar ordentligt igenom bra grunder för din hund för att den senare träningen ska bli så enkel som möjligt och du ska få ut så mkt roligt som möjligt från din apportör :)

 

Stopp-signal med retrievervalp

Extra har precis blivit 7 månader, vad tiden springer iväg. Snart är hon ju stor ju och valptiden förbi! :)

Hon är iaf en riktigt rolig hund att träna med mängder av energi, fart och motivation! Precis som jag vill ha det. Hon är också en koncentrerad och fokuserad hund vilket jag fullkomligt älskar! Fokus är något jag prioriterar högt och gillar. På promenaderna är hon jämt längst fram och gärna på, under och över allt. Hon är nyfiken och självständig till tusen och jag kan tänka mig henne som vuxen som springer ut på stooora sök ;)

Just nu ligger vårt fokus på långa linjetag, fotgående och stopp-signal i jaktträning. Strax ska vi börja kika lite mer på de andra tecknena, alltså ut-tecken och sido-tecken.

Tänkte jag ska skriva lite mer om stopp-signal och hur vi tränar detta just nu.

1. Jag börjar med att träna frivilliga sättanden och belönar hunden för att sätta sig frivilligt och upprepande.



 

2. När hunden kan detta börjar jag lägga på en visselsignal som jag ska använda som stopp-signal precis när hunden sätter rumpan i backen. Gradvis så blåser jag signalen tidigare och tidigare för att hunden till slut ska kunna höra signalen innan, sätta sig på visselsignalen och sedan få sin belöning.

 

3. När hunden kan detta framför dig nära så börjar jag successivt förlänga avståndet mellan mig och hunden och det gör jag genom att slänga en godis över/bakom hunden som hunden får springa och äta. Direkt hunden ätit färdigt så blåser jag stopp-signalen på nytt och sätter sig hunden så belönar jag hunden för det. Successivt kan du slänga godisen längre och längre bort för att få ut avståndet mer. Se film nedan.  

 

 

4. När hunden blivit duktig på detta så kan jag exempelvis träna vidare genom att lägga en dummie/leksak bakom hunden. Sätta hunden mot dig, gå iväg, kalla in hunden, stoppa och stannar hunden får hunden springa bakåt på varsågod och hämta dummien som belöning. Successivt kan du förlänga avståndet mellan hunden och dummien och dig och hunden.

 

 

5. Jag försöker även tränar stopp-signal på promenader genom att ibland blåsa i visselpipan, stannar hunden och tittar på dig kan hunden få en boll kastad som belöning eller en köttbulle :)

 

6. Sedan kan du gå vidare att träna stopp-signal i svårare och svårare situationer.

 

 

Det var allt för denna gång men ska försöka återkomma snart igen ;)

TRÄNINGSPLAN

Känns som att jag kommit igång bra med träningen nu och är motiverad till att träna samt prioriterar rätt saker!
Jag och Anna-Sara satte oss ner i veckan och gjorde en Träningsplan för vad vi vill lära våra hundar innan årsskiftet samt vad vi till att börja med ska fokusera på under november samt hur långt målet är att nå.

Mål hjälper mig verkligen till att träna strukturerat! Jag tränar aldrig så bra och strukturerat som tex när jag ska ut och tävla eftersom jag då har tydliga mål för vad jag ska uppnå och till när. Nu har vi istället gjort en tydlig plan för första månaden med väldigt tydliga mål vilket sporrar mig jättemycket.

Bilden visar en del av träningsplanen som jag just nu håller på att finslipa på i detalj. Vi har stora mål som vi brutit ned i detalj. Målet under november med exempelvis STADGA (Sitt/Stanna) är att hunden ska kunna sitta kvar 20m, den ska kunna sitta kvar i 20 sekunder och hunden ska kunna sitta kvar med någon typ av störning. Realistiska mål som sporrar mig extra i att träna detta som är viktigt =) För att nå dessa mål har jag brutit ned målen till hälften för att man ska kunna se när man kommit en bit.

Filmen nedan visar hur långt vi hunnit med klossmetoden. Målet är att hunden ska kunna komma in och sätta sig i utgångsställning.
Delmål är exempelvis att

• Utgångsställning med kloss
• Kunna komma och sätta sig i utgångsställning på kloss när godis slängs till höger, vänster, bakåt och framåt
• Utgångsställning utan kloss
• Kunna komma och sätta sig i utgångsställning utan kloss när godis slängs till höger, vänster, bakåt och framåt

Detta moment kan givetvis byggas på mycket mycket mer men här har vi brutit ned momenten för det vi ska uppnå under november månad.

 

 

 

 

Älgjakten 2013 med Nera

Snart är älgjaktssäsongen över och jag och Ronnie är kanon-nöjda över vår Härkilas Nera II.

Hon har både fått jaga utanför Karesuando och Jarhois och har gjort en massvis med bra arbeten med älgar.

Senast ihelg var Ronnie och min far ute och jagade med henne. Hon skällde älg i 13 timmar men eftersom det var "fel djur" så kunde de inte skjuta och när mörkret lagt sig så fick Ronnie hämta in henne från ståndet till slut.

Bilden visar Nera och Ronnie när hon gjorde ett kanonjobb i oktober i år med en udda 10-taggare och skällde i flera timmar med husse sittandes i närheten, som till slut kom åt att skjuta.


Hund-helg!

Har varit en riktig hund-helg hela helgen och den har bara svischat förbi! :)

I fredags så for jag och Anna-Sara ut och fotade hundarna i härligt vinterväder och efter det anslöt sig Nina och det blev hundprom och kvällsmys. På lördag så tränade hände jag, Anna-Sara, Amanda och Susanne, blev både hundträning, fika hos A-S och sen pizza och surr hela kvällen hos mig. Söndag så har jag haft avslutning på jaktkursen och sen så tränade jag och Anna-Sara valparna.

Känner att jag behöver sätta mig ner och göra en ordentligt träningsplanering för valpen och fokusera på de delar jag behöver träna mer på just nu. Det som vi jobbar med just nu och ska jobba vidare med är:

• Klossen för utgångsställning
• Sitt - stanna kvar
• Inkallning
• Apportering/Plocka upp/ Hålla fast
• Handtarget med nosfrys för avlämningar
• Stopp-signal
• Fotgående

Det jag behöver göra är planera bättre vad jag vill uppnå just nu och inte dutta för mkt här och där i allt utan ha mål och komma vidare och träna mer ;)

I helgen tränade vi med vilt (kråka). Anna-Saras valp Snudda var verkligen så grymt duktig, en riktigt naturbegåvning :) Hon grep tag i viltet direkt, så stolt och nöjd och bar omkring på det och verkligen tröck upp det i ansiktet på Anna-Sara!

Även Extra var duktig, hon har ett STORT viltsug. Dock är hon en väldigt självständig dam som gärna vill ha saker för sig själv så jag tränade så hon fick bära viltet och jag hade henne fast i koppel. Känns som vi sparar resten av viltträningen till hon kan komma med saker till mig och lämna i hand ;) Hon var så sjukt mallig med viltet i mun, svansen pekade nästan rakt upp och hon sprang fram och var så stolt och helst hade hon inte velat släppa det alls ur sin mun ;) Hon är verkligen en tjej med härligt mycket energi och en mycket stor portion självständighet och nyfikenhet. Hon kommer vara en riktigt rolig tjej att jobba med även om jag tror att jag kommer få slita mig i håret en del ibland :D

Hursomhelst, det har verkligen varit en TOPPENHELG och är så glad att ha så fina vänner!

 

Linjetag mot matskålar

Eftersom Extra är liten och ännu inte kan hela apporteringskedjan passar det utmärkt att träna på att skicka hunden på raka linjer med hjälp av matskålar med godis i istället. På detta sätt lär du hunden från början att gå rakt ut och komma rakt tillbaka, precis som det senare ska se ut när du tränar med en dummy.

Vi har börjat träna med en matskål så att hon lärt sig tecknet och att springa rakt ut för att äta godisen i skålen när jag pekar. För mig är det även viktigt att hon lär sig vara lugn och helt sätta sig ned innan skicket mot skålen. Det är suveränt om man kan ha en medhjälpare när man tränar detta som kan fylla på nytt godis i skålen för varje gång hunden hämtat och när hunden inte ser för att retningen inte ska bli så stor så kan hunden istället skickas på nytt till samma område utan retning.

När man tränar på detta sätt får man bra mängdträning på att kunna skicka sin hund på en rak linje.

Idag gick vi vidare till att träna med två matskålar. Först åt två håll (en kl 12 och en kl 6), där jag och Anna-Sara, se blogg: www.annasarasikku.blogspot.se  hjälpte varandra att fylla godis i skålarna så hunden inte såg retningen. Sedan så gjorde vi en snävare vinkel mellan matskålarna (ca kl  10 och kl 2).

Både Extra och Snudda var superduktiga på detta och det är så himla roligt att se hur fort dessa valpar utvecklas :) Tror vi kommer ha massa skoj genom åren med dom.

Kommer helt säkert fler blogginlägg i detta tema framöver hur jag utvecklar träningen.

Se filmer från dagens träning:

 

 

Vad är viktigt för mig tillsammans med min tävlingshund?

Läste ett inspirerande blogginlägg "när din hund är gammal och grå, vad vill du se tillbaka på?" som var så bra skrivet och mina tankar satte spinn på en gång och jag funderade kring vad som är viktigt för mig och min tävlingshund och vad för minnen jag har genom åren när jag tävlat.

För er som vill läsa vilket blogginlägg jag menar kan kika här:
http://3vallare.se/?p=1169#comment-354

Det absolut viktigaste för mig är att ha en bra relation med mina hundar, mina hundar betyder mycket för mig och jag delar största tiden av min tid med dom. Jag vill att mina hundar ska se mig som en resurs och någon man hittar på roliga saker med, både träningsmässigt men också i små stunder i vardagen. Jag tror - att om man har en bra relation till sin hund - så får man mycket gratis på köpet träningsmässigt. Du får en hund som vill vara med dig och ni bygger en förståelse för varandra.

Casper var min första tävlingshund och han har verkligen lärt mig mycket inom hunderiet. Han var en hund med MYCKET energi men som också var otroligt samarbetsvillig och för honom var matte allt. Redan som valp kommer jag ihåg att han alltid hade koll på var matte var, gick vi i stor grupp med andra hundar så sprang han gärna med dom, men hela tiden var han tvungen att springa en vända till matte för att hälsa på henne. Det var en helt underbar känsla att träna och tävla lydnad när Casper gav allt för känslan som kändes då går knappt att beskriva, det kändes som att han var sammansvetsad med mig. Tyvärr var hans stresströskel inte så hög alltid så jag var alltid tvungen att förbereda honom på ett bra sätt för annars drogs hans koncentration mot annat.

Dom två absolut bästa minnena rent tävlingsmässigt som jag har med honom är dels en helg i Jokkmokk där vi startade tre lydnadstävlingar i Lydnadsklass 2 på två dagar. De två första tävlingarna fick vi första pris men den tredje tävlingen så kördes platsliggningarna för alla klasser direkt efter varandra (istället för innan varje klass startade)  och eftersom jag hade en hund i 1:an också så fick Casper ingen föreberedelse och låg alltså på en för hög stressnivå och reste sig. Nåväl, hela den helgen är hursomhelst ändå ett minne som alltid kommer leva kvar för han gjorde så bra ifrån sig trots att vi inte hunnit träna länge inför den klassen! =)

Det andra minnet är faktiskt ett inofficiellt lydnadsprov där hans energi var fullkomligt med mig och han gjorde allt för mig. Momentmässigt var inte allt perfekt MEN attityden hos mig hund En riktig domare som dömde och hennes kommentar var (som jag aldrig kommer glömma) - "var har du gömt den här hunden?" :) Ja han var för underbar och han charmade många i sin väg och han kommer alltid finnas kvar i mitt minne. Jag ångrar att vi inte tog oss ut och tävlade mer än vi gjorde för han var den optimala hunden att ta sig hela vägen till ett lydnadschampionat men för mig så har ändå det viktigaste varit att vi haft så himla roligt ihop!

Minja har varit en helt AMAZING (Classic Worker's Amazing) hund på många sätt. När jag tog henne hade jag hunnit samla på mig lite erfarenhet från åren med Casper. Känns som att jag och Minja haft så otroligt bra flyt i så mycket vi gjort, hon är en hund som gör allt för matte och det hon lärt sig det sitter. Minnen som verkligen sitter kvar i min och Minjas tävlingskarriär är också Jokkmokk helgen, jag kommer ihåg hur jag fullkomligt tok-tränade med henne innan provet eftersom det var kort om tid innan jag skulle tävla  och jag hade inte hunnit få till alla momenten. Men jag är envis som synden och är en riktigt tävlingsmänniska så vi tränade järnet och oj SÅ ROLIGT vi hade tillsammans. På två dagar körde vi tre tävlingar och fick tre raka 1:a pris med klassvinnare på två av proven. Endast ett moment som blev nollat på alla de tre tävlingar. Det var en GRYM KÄNSLA att allt verkligen satt som det skulle!

För mig är det otroligt viktigt att träningen ska vara rolig och att kraven om tävling inte ska förstöra träningen. Mycket av det jag lär in sker genom mycket bus och lek och utan krav på perfektion. Jag älskar när mina hundar tittar på mig och "säger" vad ska vi göra nu matte?! :) För mig är det viktigt att inte ta ut det på hunden om man misslyckas. Har haft problem med Minjas avlämningar på jaktprov (ibland, inte alltid) och 1:a pris har ryckt och visst nog tas en stor portion av glädjen iväg från allt som gick bra men jag har ändå kännt mig stolt och glad över det vi faktiskt kan och det hunden inte kan är faktiskt mitt problem att lära om ;) Pga av att vi haft problem med avlämningarna under lång tid så kändes Minjas andra 1:a i Öppenklass som om vi fick ett jaktchampionat! :D Kände mig så jäkla GLAD att vi äntligen tog klivet över till den klass vi hörde hemma i - ELITKLASS! Och som hon gjorde det provet dessutom. Kändes som att provet var över på några minuter då både Minja och parkamreten Runner plockade in viltet på löpande band. Minns att jag var så jäkla rädd att nåt litet skulle gå åt skogen när allt annat gick klockrent! =) 2:a priset i Elitklassen var också en härlig känsla men det slår ändå inte 1:an i Norge i öppenklassen. Tänk vad något blir mycket värt när man verkligen kämpat länge för det  och verkligen vet att man är SÅ VÄRD DET! =)

En annan otroligt minnesvärd tävling är när Minja fick sitt svenska viltspårschampionat med HP. Hon gick som på räls efter spåret och jag fick för mig mitt i spåret att det säkert finns en minimumtid som hundarna inte får gå under och eftersom hon gick så klockrent kommer det gå för fort tänkte jag :D Så när vi väl var vi skottet kommer jag ihåg hur jag andades några sekundrar extra innan jag släppte iväg henne igen och där hon fortsatte lika exemplariskt efter spåret. Självklart finns det ingen minimumtid, hunden ska självklart inte gå för fort och det gjorde hon ju inte heller men spårar hunden klockrent så är det ju inte konstigt att provet inte tar lång tid :) Också ett minne som alltid kommer finnas kvar! Har även minnen när vi irrat runt i spårskogen på ett prov där jag hade NOLL KOLL på var spåret gick, och det hade nog inte Minja heller. Men - det är alltid en erfarenhet rikare och får varje sak du gör med hunden så lär du och din hund känna varandra bättre och du lär dig att läsa din hund.

Så precis som 3vallare skriver så är det även viktigt för mig att prestation inte ska gå ut över relation. Det hjälper inte att ta ut en dålig tävling på hunden, självklart kan det kännas deppigt och man har laddat mycket för en tävling, det viktigaste ändå är att ni tagit er ut och tävlar och även om en tävling inte går bra så finns det tusen åter.

Nu har jag ju lilla Extra här hemma som växer så det knakar och hon är en helt underbar hund på många sätt som jag hoppas jag får dela många år med och att jag även får strycka henne om den grå nosen och se tillbaka på allt roligt vi åstadkommit genom livet, både i vardag, träning och tävling.

Sedan har jag ju även vår fina jämte Nera hemma, som är ett energiknippe med stor personlighet. Mitt mål med denna dam, förutom det jaktmässiga, är att vi en dag ska ut och tävla lydnad :) Och under vägen dit så ska vi försöka ha superroligt! ;)

Detta inlägg för även tankarna vidare till ett inlägg jag skrev 2009 efter de minnesvärda tävlingarna i Jokkmokk:

http://mincados.blogspot.se/search?updated-min=2009-01-01T00:00:00-08:00&updated-max=2010-01-01T00:00:00-08:00&max-results=9

Vill avsluta med att skriva. Ronnie sa idag att "har inte Minja börjat få några gråa hår på nosen" och det kanske hon har. Vi kommer säkert tävla massor mer men oavsett om vi gör det eller inte så känns det så otroligt skönt att ha hundar som man verkligen delar livet med som får en att må så bra och där man med glädje kan gå tillbaka och le åt allt det man varit med om, just på grund av hundarna! :) Alla deras år de ger mig ger en verkligen glädje och energi.
 

Bruten tåled

Senaste månader har det verkligen varit elände efter elände. Först att Casper gick bort. Sen med Minjas dräktighet, infektion av parningen och att hon förlorade den valp hon hade i magen sista dygnen innan den skulle födas. (inte hunnit blogga om det än heller).


Sen hände det som inte får hända - min lilla underbara valp skadar sig. Snabbt var olyckan framme. Extra bröt sin ena klo och därmed även den yttersta tåleden. Var nära henne hela tiden och hon gnydde eller visade ingen reaktion men tror det hände när hon kikade in en annans hunds hundgård med stora stenar och att hennes tass råkade hamna mellan stenarna. Klon pekade 90 grader rakt ut åt sidan så förstod direkt att den inte var okej.


Så vi satte oss i bilen och for raka vägen till Lapplands Djurklinik där de fick amputera den del av tåleden som gått av. Usch tusen tankar for genom huvudet och det kändes som min lilla stjärnas karriär var över innan den ens hunnit starta och det ena jag tänkte på är att jag kommer få en hund med tassproblem som kommer vara halt. Efter att ha pratat med duktiga veterinärer och att kunnit hundfolk så ska nog detta inte bli några problem alls. Läkningen har även gått superfint och hon är inte det minsta berörd av detta.


Det är dock inte lätt att hålla en vild och galen valp lugn! Hjärtat har varit i halsgropen många gånger. Speciellt en gång när hon i världens fart rusar upp på soffan och upp på soffkanten och balanserar på den. Jag livrädd att hon ska hoppa ner på soffans baksida och bryta ett ben istället så ropar på henne och hon springer i full fart mot mig istället.

Extra är verkligen en UNDERBAR liten valp!!!!! Är så otroligt nöjd med hennes mentalitet. Hon är så nyfiken, självständig, framåt, glad och aktiv!! Det jag redan nu ser tydligt att jag kommer få arbeta med är kontakt då hon gärna vill upptäcka världen själv också samt att hon ska tjäna på att komma med saker till mig :)


Som om det inte varit nog med tråkigheter så började Minja blöda i onsdags så for återigen till veterinär och där blev det att plocka bort livmodern. Min stackars gumma <3 p="">
Återkommer med fler blogginlägg! Extras tass-skydd behövs inte längre (om vi inte är ute i trist väder eller jag känner att jag behöver skydda den mer) och nu är vi peppade att fortsätta med den träning vi stannade av med innan skadan. 

Avlämningar med retrievervalp

Med mina två andra retrievrar så har jag haft lite problem med avlämningarna från början och det tänker jag INTE ha med min tredje retriever. Har lärt mig genom åren och det har varit "ett dyrt pris" jag fått betala eftersom de dragit ner Minjas biljett till elitklassen på jaktprov flera gånger eftersom det varit "nån droppning för mycket". Till slut fick jag hjälp med detta och problemen löstes snabbt och Minja har nu en 2:a i eliten men jag är överygad om att det bromsat vår träning mycket.

Denna gång tänker jag göra rätt från början och all jaktträning i början med min valp kommer handla om avlämningar. Det är sista ledet i kedjan på apporteringsträning och det är där man måste börja. Fungerar inte sista länken så måste du göra något åt det för annars förstärker du fel beteende hela tiden!

Först och främst det jag börjat med är att min valp ska tycka det är sååå mysigt att komma till min famn speciellt när jag sätter mig ned på huk. Då blir det mycket kel, mys och beröm. I början utan föremål. Sedan har jag tränat kontakt och följsamhet så att hunden ser att det lönar sig att följa mig.

Nu är jag helt i början av denna träning med valpen och det LÄR komma fler inlägg i denna kategori, säkert även med nya tankar och idéer ;)

Igår testade  vi med dummie och det blev en hel del bus och lek med dummien för Extras del. Idag testade vi på nytt och det gick superfint. Det jag då alltså gjorde var att jag bara la ner dummien så Extra såg och så gick jag iväg. Extra har ett stort föremålsintresse (vilket de flesta retrievers har) så hon plockar upp det och följer efter mig. När jag gått några steg så sätter jag mig på huk, första gångerna vänd bort från henne och då kommer hon nyfiket till mig med sin skatt i munnen. Där berömmer jag henne supermycket för att komma till mig och vara nära mig med dummien.
Sedan reser jag mig upp igen och bara går vidare (hon har fortfarande dummien i munnen) och sätter mig ned på huk igen. Och supermycket beröm när hon väl är framme hos mig. Efter några gånger så sätter jag mig vänd mot henne istället. Jag vill gärna att hon ska söka sig upp med dummien mot mig.

Det viktiga med detta är att inte köra för långa pass utan någon få repetition i början räcker. Tänk på att sluta när ni är på topp. Jag vill lära min valp att det är riktigt positivt att komma med dummies (eller annat) till sin matte och att man där får uppskattning av det. I början kommer jag inte fokusera överhuvudtaget på att ta den från munnen från henne och när jag gör det så ska det inte vara någon stor affär, alternativt så avslutar jag med att hon får en godbit för att jag tar den.

Detta kommer jag senare kombinera med att jag lär in handtarget till hunden så hon vet var hon ska lägga föremålet när jag vill ha det. Alltså jag lär hunden trycka sin nos i min handflata och senare dummien i min handflata och släppa när jag säger tack/loss. Kommer varva mycket mellan dessa två olika sätt för jag tror det ena ger det andra.

.....fortsättning följer som sagt ;)

Här är en liten filmsnutt på Extras andra träningspass i livet av detta :)

Här har vi kört nån vända innan jag filmade så hon började bli lite trött (precis som jag skrev så ska man sluta i tid) därav hon lägger sig ned.

Träna din valp att vara lugn när du tränar dina andra hundar

När man har en valp och börjar träna så är det ju naturligt att valpen även behöver tränas i att de andra hundarna tränas. Jag hör väldigt ofta på mina kurser hur någon ska kunna träna sin hund hemma eftersom de har flera hundar.

Därför tänkte jag skriva lite om hur jag börjar träna för att de andra hundarna ska vara lugna och vänta på sin tur. Jag börjar använda mig av kompostgaller så den hunden som tränar är i ett rum och den hunden som inte tränar är i ett annat rum och ett kompostgaller skiljer rummen åt. Du kan lika gärna använda en bur och köra burlekar och få ett högt värde för hunden att ligga och vänta på sin tur i buren. Kommer skriva om träning av hunden bakom kompostgallret men principen i bur är precis samma sak :)

Så då börjar jag alltså med att sätta hunden bakom kompostgallret efter att ha tränat en stund med den hunden. Sen tar jag andra hunden och kör något enkelt med den som den hunden redan kan. Belönar den kort (tex med ett klick+godis) och så går jag och belönar valpen för att valpen är lugn på andra sidan kompostgallret. Om valpen inte skulle vara lugn och står och hoppar mot kompostgallret så tar jag bara ner framtassarna så hon är på golvet igen och belönar när hon är lugn. Det är viktigt tycker jag att jobba nära i början och att absolut inte gå för fort fram med att den ska vänta, då bygger man bara frustration. Så det blir i början alltså mkt 1 klick+godis till vuxna, gå och ge en godis till valpen. Lägger sig valpen när är den superduktig och detta är viktigt att belönas, jag vill gärna att min hund bakom kompostgallret ligger lugnt och avslappnat och väntar på sin tur så den inte ligger där och stressar bort en massa energi och bygger stress.

Successivt sen går jag vidare och tränar längre och längre tid som valpen ska klara av att vänta medan jag tränar den andra hunden. Först efter ett tag kommer du alltså kunna träna den andra hunden (i dessa situationer) på något vettigt ;) Vill du träna den vuxna hunden innan så är det bättre att gå ut så valpen inte hör klick och belöning.

För mig är det alltså viktigt att direkt från start lära valpen att vara LUGN när en annan hund tränas. Och det brukar vara en utmaning för en valp i början, särskilt en med mkt energi. Men börjar man träningen bra så är det inga problem och det här går lika bra att börja träna på en vuxen hund! :)

Det här applicerar jag senare när valpen blir äldre (ej för tidigt) in i jaktträningen. Den unga hunden får vara med mig när jag tränar något enkelt med den vuxna hunden och jag sätter, lägger den unga hunden nära mig och fokus ligger alltså här på att belöna den unga hunden att vara lugn bredvid mig. Successivt så ökar jag avståndet från den unga hunden och sen även tiden den ska ligga och svårigheterna den unga hunden ska klara av. Så småningom kan jag börja varva dom två hundarna i träningen och det blir utmärkt passivitets-träning för den andra.

Men VIKTIGT att komma ihåg är att alla hundar är olika och mogna olika tid för detta och att man ska skynda långsamt. Med en retriever är stress och frustration det sista du vill ha det för bygger okoncentration och pip. Därför är det viktigt att träna detta på rätt sätt och inte heller bara välja bort det i sin träning, men i lagom takt.

 

Klossmetoden

...Klossmetoden
...Klossträning
...Utgångsställning
...Fotposition

Då har träningen startat av valpen för att få till en snygg utgångsställning, alltså att hunden ska svänga rumpan in till ditt vänstra ben och sätta sig där. Har hunnit köra ett kort pass igår och ett kort pass idag och den här valpen är sååååååååå träningsvillig och fattar så otroligt snabbt.
Hann bara ställa ner klossen så var båda tassarna på den och hon fattar att det är där hon ska ha tassarna. Lika snabbt fattar hon att börja flytta rumpan åt sidan.

Jag tycker att klossmetoden uteslutande är det absolut bästa metoden att lära hunden att komma in och sätta sig i utgångsställning. Eftersom du använder dig av klossen så blir det en tydlig punkt där hunden ska ha framtassarna och hunden lär sig ordentligt bakdelskontroll och lär sig svänga in rumpan ordentligt mot ditt ben.

Steg 1: Du belönar för att hunden intresserar sig för klossen, först att den nosar på den och sedan kommer upp med båda framtassarna på klossen.
Steg 2: Du börjar röra dig mot höger - alltså mot hundens vänstra sida. När hunden förflyttar sig åt motsatt håll från dig men samtidigt står kvar med framtassarna på klossen så belönar du detta.
Steg 3: När hunden blivit duktig på att flytta sig när du förflyttar dig så börjar du vänta ut genom att du själv står still (oftast ganska nära hundens vänstra sida i början) och när hunden tar minsta steg åt motsatt håll från dig belönar du hunden. Samtidigt som du lägger fram och ska belöna hunden så förflyttar du dig färdigt mot hunden och släpper godisen först när du står från den position hunden ska börja röra sig ifrån.
Steg 4: Stå mitt emot hunden och vänta ut hunden mer och mer att den kommer längre och längre mot din vänstra sida. I början står jag med tårna mot klossen men sedan börjar jag stå med fotens vänstra sida tätt mot klossen för att hunden ska komma i rätt position. Tänk på att förflytta dig samtidigt som du matar hunden med belöningen så att du står still när hunden ska börja förflyttningen mot dig.
Steg 5: När hunden nu kan komma till din vänstra sida, så  jobbar du dels med att när den kommit till sidan, belöna och ställ dig mitt emot. Du kan även jobba med att hunden hela tiden ska följa din vänstra sida runt klossen. Sedan kan du gå vidare med att slänga godis åt olika håll (jobba med ett håll i taget i början) tex framåt, åt höger, åt vänster och bakåt och hunden ska hela tiden därifrån söka upp sig med framtassarna till klossen och komma in i rätt position med kroppen mot ditt ben.
Steg 6: Du börjar träna precis samma sak som ovan men utan kloss. Kör gärna några repetitioner med kloss först för att medan du belönar hunden ta bort klossen snabbt och testa om hunden gör samma beteende som innan. Tänk på att sänka kriteriet och backa bandet och belöna för minsta tendens att göra rätt i början för att sen avancera vidare till det hunden kunnat med klossen.

En liten filmsnutt på min lilla Extra, 11 veckor, och hennes andra

träningspass med klossen. :)

 

Träning med retrievervalp

Har kommit igång lite smått med träning av Extra.

Först och främst har vi fokuserat på kontakt och inkallning med visselpipa (som vi ju bloggade om sist).

Hon är verkligen superduktig på att lyssna när jag kallar in henne med visselpipan trots att hon springer i full rulle med de andra hundarna. På filmen berömmer jag henne rätt fort när hon vänder upp. I träningen tänker jag nu på att inte berömma henne direkt utan att hon ska springa till mig en bit eller hela vägen innan hon får berömmet.

 

Sen så har vi idag börjat träna fotgående och oj oj oj vad fort hon lär sig och hon har så härlig energi :) Jag tränade dels på fotgående i baklängesmarsch - att hon ska söka sig så nära och tight som möjligt till mitt vänstra ben. Det här hajar hon rätt snabbt måste jag säga och här ska vi jobba med att öka kravet lite :)

Vi tränade även fotgående när jag går rakt framåt och även här är hon jätteduktig att söka upp min vänstra sida. Hon vill ha lite koll på godishanden så där får jag planera bättre så hon inte söker handen så mkt utan mer min position. Sen ser jag på filmen att jag råkar belöna henne väldigt långt ut många gånger. Så det ska jag verkligen tänka på!! :)

Här är filmerna på Extras första fotgåendeträning:

 

 

Sen har vi även tränat sitt, det var nog det vi började med allra först så det har vi hunnit köra något pass. Det förstod hon på en gång så där kunde jag börja lägga på kommando nästan direkt. Tänka jag nu ska jobba vidare lite med stadga, sitt-stanna och omvänt lockande. Här är en film med frivilliga sitt och när jag lägger på kommando.

 

 

Ett till projekt vi strax ska börja med är klossmetoden för att få till en snygg utgångsställning. Tycker det är så otroligt bra att ha en hund som verkligen vill komma och sätta sig till ens vänstra sida. Så det har vi bara hunnit testa snabbt och Extra fattade direkt att sätta tassarna på lådan. Tror minsann jag fått mig en riktigt klickerklok liten tös  ;)

 

Mest av allt har vi dock faktiskt inte tränat utan hon är bara valp och vi myser och busar och sover. Jag och Ronnie jagar också älg en del. Extra har verkligen två underbara "storasysterar" - Minja och Nera! Dom är så snäll och go med henne (nästan lite för snäll).

 

Har under semestern här hunnit planera klart nästan alla hösten/vinterns kurser. Startar ju en ny Tävlingslydnad Online med träffar... eller har redan startat den på internet, men första träffen är vecka 39 och så himla roligt att det återigen är  så stort intresse till kursen!!! Blir så glad att så många kursdeltagare väljer att gå mina kurser och det är så roligt att höra alla positiva ord om sina kurser - det värmer i hjärtat. Kör två grupper på Tävlingslydnaden och det finns en plats kvar i ena gruppen om någon skulle vilja haka på!! :) Filmerna haglar redan in i internetgruppen så jag lär få det svettigt, är en riktigt AKTIV grupp. Men det är kul, det gillar jag ;)

 



 



Inlärning av inkallning med visselpipa

För någon dag sedan har jag börjat lära in inkallning med visselpipa på Extra.
Tycker detta är ganska enkelt att lära hunden om den uppskattar belöning och du gör det till något roligt att komma till dig. Sakta med säkert kan man sen býgga på störningar.

Först börjar jag med att berömma hunden ordentligt när den kommer spontant till mig. Klappa hunden och mys med den ordentligt och mkt beröm med rösten. Att komma till den famn ska vara något väldigt positivt.

Sedan börjar jag med att blåsa inkallning med visselpipan när hunden är på väg till mig och belöna gärna hunden gärna med en godbit när hunden kommer. Snabbt går jag vidare till att blåsa i pipan när hunden gör någonting annat. Tittar hunden på mig berömmer jag hunden ordentligt vilket oftast även resulterar till att hunden springer raka vägen till dig.

Nästa steg är att blåsa i pipan och vänta ut att hunden springer självmant till dig och du berömmer först när hunden sprungit en bit till dig och successivt först när hunden är helt framme vid dig.

Gradvis bygger jag sedan på mer och mer störningar och när hunden är upptagen med annat samt inte ser dig.

Tycker detta går väldigt fort att lära in och eftersom hunden fort lär sig att den tjänar på att komma till dig så är det så bra positiv förstärkning och hunden brukar komma som ett skott när visselsignalen blåses :)

Har man en retriever och ska träna jakt så är inkallning en otroligt viktigt grundsten hos hunden så därför lägger jag mkt krut på det. Jag vill att min hund ska komma till mig som ett skott när jag kallar in den och har en förväntan över att något roligt händer istället för att det ska betyda att jag bryter hunden från att göra något roligt. Att komma till dig ska verkligen förknippas som något positivt :)

En liten filmsnutt från när jag inte hittade Extra på gården i stugan. Testade vissla med pipan då och snabbt dök hon upp. Precis som jag vill ha det! :)